17:e våningen i Groningen.

Efter några dagars frånvaro är ni säkerligen inte många som har undrat var jag har hållit hus. Efter dagliga uppdateringar under en månads tid var helt på sin plats med en liten paus. Pausen hade dock absolut ingenting att göra med att jag råkade befinna mig i Amsterdam just under min bloggpaus, nej absolut inte... I Amsterdam fanns det ju ingenting alls att göra om kvällarna, bara massa rödblinkande skyltfönster, ringlande vatten diken och massa små kaffeställen varifrån det kom en sorts konstigt doftande rök som fick folket att le. That´s about it. Amsterdam är någon ingen stad dit jag tar mina små hypotetiska ynglingar innan de har fyllt 18 år.

Under torsdagen i Amsterdam fick jag besök av en finlandssvensk invasion ledd av amiral Snåre, vilket var väldigt välkommet. Tillsammans med de fyra finlandssvenska stjärngossarna utforskade jag det kulturella utbudet i staden och dess sevärdheter. Sedan skiljdes dock våra vägar åt eftersom de skulle vidare på lavadans till Antwerpen, men jag valde istället att åka helt i motsatt riktning. Så nu befinner jag mig i Groningen.

Groningen är kanske inte det första stället som turister tänker på när de funderar på att besöka Holland. För egen del kändes dock Groningen som helt rätt stad att besöka tack vare att Oravais förlorade son, Mr Sparv, bor här i staden. Efter att ha vridit och gnidit med eurona under en månads tid har jag nu mitt i allt fått känna mig som en kung, varm mat, varm dusch och en mjuk säng i ett tyst rum. Lyx för en luffare som jag! Här i lägenheten har också Andre, en interrailande Kvevlax bo och hans bättre halva, värdens syster, Sonja befunnit sig. Ack så skönt att få prata lite äkta dialekt mellan varven i trevligt sällskap.

Tim har match ikväll och har fixat "poliseskort" åt oss till matchen. Han bad oss vänligt att försöka uppföra oss under matchen, men han nämnde också något om ett öltält... Detta lär bli intressant!

Förövrigt har OS inletts på riktigt idag och Kina har tagit det första guldet i damernas 10m luftgevär. Undrar hur det går till när man kommer fram till att det är 10m luftgevär man ska satsa på i livet?! I wonder...

Times like these.

Ibland är livet otroligt enkelt. Ibland igen är livet otroligt svårt. Idag har livet varit otroligt enkelt, vilket gör att det är dagar som denna jag kommer att se tillbaka på när allting håller på att gå åt helvete senare i höst å tänka: "Oj då ja sku kuna fara tibax ti Haag..."

Steg upp halv 9, åt en stadig frukost. Ut på stan, kollade lite butiker, kollade lite folk, drack lite vatten. Gick till stranden, lade mej ner vid stranden, började läsa. Märkte solen höll på att gå ner, slutade läsa, gick tillbaka till hostellet. Där har ni min dag. Ibland är som sagt livet otroligt enkelt. Såna dagar behövs också. Gudarna vet att det inte är varje dag som är lika rofylld. Att temperaturen har varit över 30 grader gjorde ju inte saken värre. Lite besviken är jag att internationella domstolen har semester vilket gör att jag inte fick uppleva en krigstribunal. Kollade upp schemat och nästa rättegång skulle vara 6.8, känns inte som att jag kan vänta här två veckor bara för att få se Gaddafis kusin försvara sig, såpass rofyllt liv har jag ändå inte.

På tal om rofyllt liv. I mitt rum har jag en ytterst suspekt typ. Killen är runt 55+, belgare och kan säga "Minä rakastan sinua" och "Jag älskar dig". Så långt allting bra. Han har dock inte lämnat rummet under de två dagar jag har varit i stan och inatt så grymtade och stönade han högre än, vad jag har fått mig berättat, de gör i vuxenfilmer. Jag frågade också vad som har fått honom att komma till Haag och fick som svar: "There is a loot of things bringing me here..." Är relativt säker på att killen inte är den han utger sig för att vara. Ifall jag inte överlever natten så sök efter mig i någon av Haags kanaler.

Förövrigt är Haag en för vacker stad för att ha den internationella domstolen. Den borde istället vara i Seinäjoki, där kan ingen människa vara lycklig.

Oskyldig i Haag.

Resan har nu fortsatt till nästa Benelux land, nämligen Nederländerna. Som första stop här i landet har jag valt Haag, en av få utlänningar som kommer oskyldig till denna stad. Varför är det så undrar ni? Jo, i Haag finns nämligen den Internationella brottmålsdomstolen (ICC), Internationella domstolen samt Europols huvudkontor. Inget bra ställe att befinna sig på om man är en krigsförbrytare eller allmänt internationellt kriminell. Mitt personliga brottsregister må innefatta vissa synder, dock har ingen hittills anklagat mig för krigsförbrytelser. Resten av det jag står anklagad för går inte att bevisa, vilket gör att jag lugnt kan vandra på Haags dator utan att vara rädd för Europol. Sämre går det för den Serbiske generalen Ratko Mladic som för tillfället står åtalad för krigsbrott under kriget i det forne Jugoslavien. Skulle vara ganska intressant att få följa med rättegången, men även krigsförbrytare har semester i juli.

Drottning Beatrix bor och arbetar också i Haag, men har än så länge inte sett skymten av henne av någon underlig anledning. Hennes boplats hittade jag dock, men ingen släppte in mig när jag stod och knackade. Så mycket för den nederländska gästfriheten. Här finns också en lång sandstrand, vilket faktiskt är den första sandstranden jag har sett hittills under resans gång. Imorgon blir det mera strand och förhoppningsvis mer att berätta om Drottning Beatrix.

Förövrigt är det livsfarligt att gå här i staden. Cyklisterna tar säkerligen livet av fler turister än vad bilisterna gör i denna stad.

Royal Antwerpen.

Tack och hejdå Vallonien, hello Flandern! De må prata ett obegripligt språk här, men de pratar det med ett leende på läpparna. Förutom en kvinna i en present affär som blev sur på mig när jag frågade efter om hon hade några mini-statyer av Tintin, vilket hon inte hade. Jag tyckte då åt henne, aningen spydigt, "Yeah, but you should have because that what I´m searching for!" Med ett stort leende och med den största glimten jag kunde ge, full av värme. Min värme kyldes dock direkt ner av hennes svar: "I don´t like people telling me what I should sell..." Så mycket för att kunden har alltid rätt. Tintin är belgare för den som inte visste, därav orsaken till att jag ville köpa hem en liten souvenir härifrån. Bättre lycka imorgon kanske.

Liege tog dock farväl av mig på ett väldigt intressant sätt. När jag satt på tågperrongen och väntade på mitt tåg frågade en man, runt 30 med asiatiskt utseende, på franska om jag kunde ta ett foto på honom. Man behöver inte vara laudator i franska för att förstå vad en person menar när personen räcker dig en kamera, så självklart tog jag ett foto på honom. Efter det ville han ta ett foto på mig, vilket jag tyckte var lite underligt, men varför inte. Efter det var vi tydligen goda vänner han å jag, för då skulle han ta ett kompisfoto tillsammans med mig. Som en parentes kan nämnas att killen inte snackade ett ord engelska. När en 30-årig fransk talande asiat lägger armen runt en Pensalabo på en tågperrong i Belgien på samma gång som han knäpper massa kort med sin kamera, då vet man att globaliseringen har nått sin kulmen. Han fick nu sitt kompisfoto i alla fall. Bra att man kan glädja!

Några ord om mitt nuvarande hostel. För tillfället sitter jag i aulan och lyssnar på en Aussie trubadur som spelar Coldplay covers och blir ackompanjerad av några hävgivna fans av det kvinnliga könet. Detta är det billigaste hostellet i Antwerpen, 12 euro natten. Det märks. Hippiekollektiv på en högre nivå än när Charles Manson var på sin topp. Man får vad man betalar för. Tror förresten att detta är killen Magnus Uggla sjöng om i "Trubaduren". Jag är inte avundsjuk, nej nej, tycker bara allmänt att någon kunde trycka upp hans gitarr dit vart inget ljus hittar.

Förövrigt lyckades jag idag planka in på det nybyggda Museet "Museum aan de Stroom", varifrån man hade panorama utsikt över hela staden från taket. Säkerhetsvakter på varje våning, endast trappor. Det handlar om att smälta in.

Grattis Belgien!

Jaa grattis Belgien, det är nämligen så att landet ifråga firar nationaldag idag! Not bad. Lite synd bara att det knappt märks, det är inte många belgiska flaggor jag har sett vaja här i staden idag. Kan säkerligen ha att göra med att belgarna identifierar sig mera med sina regioner än sitt hemland?! För någon klokare människa än mig att avgöra, men det brukar synas fler finska flaggor i Pensala på Finlands nationaldag än vad jag har sett belgiska flaggor i 100 000 människors staden Liege idag. Skulle aldrig ha vetat att det var Belgiens nationaldag om inte min rumskamrat Andres från Kanarieholmarna skulle ha upplyst mig om saken imorse. Killen ska tydligen bli någon slags broingenjör, vilket man tydligen kan bli här i Liege. Han söker lägenhet som bäst och baserat på dagens svar har det inte gått så bra. Ungefär som för Spanien överlag. De går inge bra där inte.

Har fått en lite bättre bild av staden idag, finns nog trevliga vallonier också. Staden är heller inte så pjåkig, men har nog ingenting emot att lämna staden imorgon för nya äventyr i Antwerpen. Men innan dess ska jag nu bege mig för att se hur de firar nationaldagen när mörkret faller.

Förövrigt så kommer öl märket "Jupiler" från Liege. Finns fler "Jupiler"-skyltar här i staden än belgiska flaggor.

En fredag i Vallonien.

Det första som går att konstatera angående Liege är att det är som att befinna sig i Frankrike. Inte direkt konstigt eftersom Liege ligger i regionen Vallonien som har franskspråkig majoritet. Tyvärr är det inte bara språket de kära belgarna har tagit efter fransmännen, kanske det helt enkelt är så att man borde tala franska för att kunna bedöma fransoser rättvist? Hur som haver, staden består i alla fall av smygfransoser. Våfflor kan de dock producera, söta och bra.

Angående staden Liege... Jaa, borde kanske ha frågat av Sonja innan jag bokade hostel här för två nätter, men eftertänksamhet och Thomas Karv har aldrig riktigt gått hand i hand. Dock är det lite kul att bo på en ö mitt i staden, en väldigt befolkad ö må vara, men vem är jag att klaga? I Liege finns det också en bro som heter "J.F. Kennedy". Verkar som att bron är gjord av hårdare material än mannen själv.

Förövrigt åkte mitt kära Portugal ut i åttondelsfinal i minibolls VM, men den plumpen i protokollet rättar vi till nästa år! Om jag inte får för mig att åka till Liege en gång till vill säga. Vem vet.

Kangaroo Karv

Trodde aldrig att jag skulle se mitt livs första levande känguru i Basel, men så blev det ändå. Nu tror säkert ni alla att kängurur hoppar på här i staden som harar gör i Finland, men så är dock inte fallet. Idag besökte jag nämligen stadens Zoo, vilket jag gjorde helt rätt i. Där fanns Zebror, giraffer, tigrar, leoparder, gorillor, elefanter, you name it! Ganska skönt med lite omväxling från att gå runt och se på människor och byggnader dagarna i ända.

Blev också ett besök till FC Basels hemmaarena, men det planerade ofredandet uteblev. Inte vet jag om min ålder har hunnit ikapp mig eller om jag bara är feg, men arenan klarade sig denna gång. Får se om jag är lika snäll ifall jag någonsin återvänder hit. Som en trevlig överraskning mötte jag hela FC Basels första lag cyklandes från arenan till, troligtvis, ett träningspass. Enhetlig utrustning och alla på likadana cyklar. Kanske det är cyklandet som är hemligheten bakom deras framgångar? Vem vet. Inte Sir Alex iaf, dock vet han allting annat som är av något värde att veta.

Blev lite ändrade resplaner nu åter en gång. Tanken var att jag skulle åka till Luxemburg imorgon, men tydligen hade flertalet andra tänkt samma sak, för alla hostel var tydligen fullbokade. Ingen vits dock att gråta över spilld mjölk. Efter en snabb titt på Europa kartan märkte jag att Liege i Belgien också ligger relativt nära till hands. Liege är känt för sina våfflor, och jag råkar tycka om våfflor. Därför blir det våffel kalas i Liege denna helg för min del.

Förövrigt fyller min syster år idag. Grattis Hanna!