Den manliga förkylningen.

Det finns ett väldigt passande talessätt som lyder: "Smärtan som uppstår när en kvinna föder barn är ingenting i jämförelse med smärtan en man känner vid en ordentlig förkylning!" Vet dock inte från vilken av de fem Mose-böckerna citatet är hämtat, det får du leta upp själv. Hursomhaver, vet ingenting om barnafödande och behöver knappast lära mig mer om det heller just idag, vad jag dock vet någonting om är att vara förkyld.

Hur ska jag nu då med ord kunna beskriva hur otroligt synd det faktiskt är om mig i detta nu?! Att använda ord är ett hopplöst sätt att lyckas beskriva känslor på, men i brist på andra alternativ så ger denna blogg mig inget val.

...


Efter att funderat noga och länge har jag kommit fram till att det är ingen vits att ens försöka mig på att beskriva den smärta denna sommarförkylning har gett mig. Tar istället en Burana, en vicks blue och ser vidare på damernas simhopp.

Kanske detta är ett stort ålderstecken genom att mitt immunförsvar inte längre fungerar lika bra som tidigare? Kanske detta är ett straff för pikar om andras förlorade ungdom?

Hursomhaver så mår man, allt som oftast, som man förtjänar.

Home sweet home.

"Borta bra med hemma bäst" brukar man säga. "Svårt att resa utan pengar" säger jag. När pengarna tar slut finns det ingen annan möjlighet än att krypa hem till verkligheten igen. Sex veckor fick räcka för denna gång och med handen på hjärtat kan jag nog ändå erkänna att det är riktigt skönt att vara hemma igen. Ett sämre välkomnande kunde man ju också få fått...

Efter att, min "frvilligt tvingade" lägenhets- och bilövervakare, fröken Alhroos kom och hämtade mig i min blåa pärla fick man det i alla fall svart på vitt att man inte hade blivit helt bortglömd. Dock blev jag aningen fundersam när jag skulle stiga in i "min" lägenhet då namnlappen på dörren mitt i allt saknade "Karv" och endast bestod av "Fransen". Hur länge hade jag riktigt varit borta? Blev för en sekund lite fundersam om min nyckel fortfarande funkade till lägenheten, men när jag öppnade dörren möttes jag av ett hav av ballonger och en stor skylt där det stod "välkommen hem Thomas". Man blir ju så glad.

När jag öppnar dörren till mitt rum sitter det tre små filurer på min säng och väntar. Knappt hade man hunnit säga hej innan det började ställas till med plättkalas. Man blir ju så glad! Tusen tack Rasmus, Robin, Bettina, Linda och Erica. Jag har, som har konstaterats gång på gång, bättre vänner än jag förtjänar. Karma är helt klart en myt.

Men, säg den glädje som varar för evigt. Hade inte ens hunnit vara hemma ett dygn innan det var dags att göra comeback på fotbollsplanen i Ytteresse. Av någon underlig anledning har jag inte tränat riktigt hårt de senaste veckorna, vilket min kropp inte var sen att påpeka. 5-1 förlust och jag känner mig närmare 50 än 20. Reality check.

Förövrigt så finns nu bilder från min resa att beskåda på FB.

Karv & Bowie.

David Bowies rytmiska verser ljuder i mina öron, åbolands skärgård passer framför mig och jag sitter på MS Isabellas däck i skimrande solsken. Livet kunde vara värre. Om två timmar borde vi anlöpa hamn i Åbo. Hemma i Finland kunde man kanske tycka, men nej, Åbo är långt ifrån hemma. Åbo må vara våran före detta huvudstad, men för att citera kungen av Replot, "Jag trivs bäst i Österbotten!". Så sant som det är sagt.

Att åka båt mellan Stockholm och Åbo är nästan som att befinna sig på en lavadans i Nykarleby. Här finns det Munsalabor, Esbobor och Vasabor som alla förstår Pensala dialektens ljuva tungmål. Så mycket för att resa ensam. Ljuva svenskfinland, som finlandssvensk är man aldrig ensam.

Så småningom väntar nya äventyr i Karis (!) Jag må ha upplevt alltifrån Zagreb till Amsterdam under de senaste veckorna, men få se om ett veckoslut i Karis är det som slutligen sänker mig. Risken finns. Min värd är känd för att söka upp och utnyttja svagheter hos hans medmänniskor. Svagheter är det som sagt ingen brist på hos oss österbottningar, få se om han hittar min.

Förövrigt så känner jag doften av Finland. Längesen sist.

From Solna to Stockholm.

För tillfället pågår "Pride"-festivalen i Stockholm (vilket flertalet människor i mitt hemland tror att pågår året runt i vårt västra grannland) vilket för med sig flertalet evenemang. Ett av de evenemangen utspelades idag vid Stockholms Armemuseum. Vi hade fått nyss om ett gratis rundtur med temat: "Idoldyrkan, manligt umgänge och synen på sexualitet i Karl XII:s armé." Temat var helt enkelt för bra för att stå emot. Rundturen gjorde mig inte besviken. Guiden berättade att man 200 år efter Karl XII:s död undersökte hans kropp för att försäkra sig om att han inte var en hemafrodit, eftersom han under sin livstid aldrig sågs intim med en kvinna och dog ogift/barnlös. Trivia kunskap säger jag bara. Annat intressant som jag lärde mig idag var att Sverige under andra världskriget hade 600 000 soldater som bara satt och väntade vid de svenska gränserna på att något skulle hända, men ingenting hände. 8 000 svenska frivilliga ställde upp i vinterkriget. 8 000/600 000 motsvarar 1.3 % av armen. "Finlands sak är vår!" låter bättre på pappret än i verkligheten. Inte för att nedvärdera den hjälp som kom, all hjälp var säkerligen mer än väl till godo, men om man tänker på vad som satt och väntade vid gränsen... Jag är ju sen absolut inte långsynt.

För att återvända till nuet och saker och ting som går att påverka. Passade idag på att för första gången i mitt liv se en AIK match live på Råsunda. Valde även helt rätt match, eftersom de vann med 3-0 i Europe League kvalet mot den Polska ligafyran Lech Poznan, som bland annat vann mot Manchester City i fjolårets upplaga av Europe League. Inte illa AIK! Efter matchen konstaterade jag att kollektiv trafik är överskattat, och gick istället från Solna till Stockholm centrum. Dagens fråga: Gjorde jag det för att spara 4 euro på en metro biljett eller för att få lite motion? De ni.

Imorgon 7.30 går färjan till Åbo, som jag har tänkt vara med på. Det betyder att min resa lider mot sitt slut och att mina fäders land kallar på mig igen. Dock är jag inte riktigt redo att återvända till mitt kära Österbotten ännu, så samlar krafter i Karis med en två meters borgare tills jag, troligtvis, kommer till Vasa på söndag. Man vet ju aldrig.

Förövrigt träffade vi på Amanda Jensen idag i tunnelbanan, vilket var ungefär lika häftigt som att se en JARO spelare i Jeppis.

Hejja Sverige!

För tio minuter sedan gick giltighetstiden för mitt interrail kort ut. Så var denna resa så gott som slut, tudelat må jag lova. Innan jag kommer hem så har jag ändå ett par obligatoriska stop att göra, av vilket min ändstation Stockholm är ett. I brist på skam och samvete har jag bjudit in mig själv hos kompisar här i staden i dagarna två, vilket borde räcka bra till för att reta gallfeber på vakterna vid slottet. Upp till bevis med den saken imorgon, även om jag idag var och gjorde vissa förberedelser.

Satt ikväll på en bar i gamla stan och fick se Storbrittanien slå Uruguay med 1-0 i OS-fotbollen. En knäckt Suarez och en överlycklig Bellamy, lätt att le under sådana omständigheter.

Förövrigt har jag idag sett en staty föreställandes Evert Taube.

"Gregor from Ireland"

Efter ett tips från mina Australiensiska rumskompisar har jag idag passat på att gå med på en gratis guidad rundtur i Köpenhamn. Jag var inte ensam om att haka på det erbjudandet, runt 60st andra glada turister hade tänkt precis samma sak. Turister flockas till ordet "Gratis" såsom muslimer dras till Mecka. Hur som haver, vi blev uppdelade i två grupper och medelåldern i min grupp låg på, i runda slängar, 50. Vi blev tilldelade guiden "Gregor from Ireland" som tyckte att vi skulle tippa honom ordentligt så att han inte behövde gå tillbaka till att sälja heroin åt småbarn. Ett oskyldigt skämt, tills han kröp till korset och erkände: "Sorry guys, that wasn´t true, it was cocaine..." Trevlig prick som bjöd på en helt intressant rundtur. Dock hade han långt kvar till "Timmy from Australia", guiden i Bratislava, nivå.

"Gregor from Ireland" berättade bland annat om när Danmarks lokala James Bond hade förberett ett mordförsök på Heinrich Himmler i begynnelsen av Andra Världskriget, vilket inte blev av eftersom Himmler blev förkyld och skippade besöket i Köpenhanm. Två veckor efter det planerade mordförsöket gav Himmler ordern om att ta i bruk koncentrationsläger. Om Himmler hade lyssnat på sin mor och klätt sig varmt skulle hans liv ha tagit slut i Köpenhamn. Vad är då sensmoralen i denna historia? Där har ni att fundera på.

Har idag också besökt ett ställe som gudarna, både asa och kristna, har övergett. Kristiania, en stad i staden. För den som är obekant med Kristiania kan jag berätta att de lagar som gäller resten av Danmark inte riktigt fungerar i Kristiania. Ingen betalar skatt, ingen betalar hyra, olagliga substanser finns att köpa som godis och poliser är lika välkomna som könssjukdomar. Stället är dock värt ett besök, för någonting liknande finns inte att se i Norden.

Förövrigt läste jag idag ut den femte, och hittills sista, boken i "Game of Thrones" serien. Har nu ett tomrum som måste fyllas med någonting annat i väntan på nästa bok, tacka vettja gradu skrivande.

Hello Denmark!

Efter två nätter i Groningen och en natt i Hamburg så befinner jag mig mitt i allt återigen farligt nära polcirkeln, jag är nämligen i Köpenhamn. Efter att ha gått runt och svettats under en veckas tid så är det väl inte mer än rätt att verkligheten kommer emot en till sist, och med verkligheten menar jag nordliga temperaturer. Allt annat än högsommar värme i Köpenhamn för tillfället. Annars är detta en stad som man måste gilla, Europas längsta gågata "ströget", "Tivoli" och danskar i mängd och massor. What´s not to love?

Igår kväll blev det inte bloggat, av den enkla orsaken att jag befann mig i Hamburg. I Hamburg finns en gata som heter "Reeperbahn". Google it. Annars en stad helt värd att besöka, om inte annat så för att få gå över "Mahatma Gandhi bridge".

Förövrigt så bor jag på Europas största hostel, Danhostel Copenhagen. 17:e våningen mitt i stan, inte helt fel.