För tillfället pågår "Pride"-festivalen i Stockholm (vilket flertalet människor i mitt hemland tror att pågår året runt i vårt västra grannland) vilket för med sig flertalet evenemang. Ett av de evenemangen utspelades idag vid Stockholms Armemuseum. Vi hade fått nyss om ett gratis rundtur med temat: "Idoldyrkan, manligt umgänge och synen på sexualitet i Karl XII:s armé." Temat var helt enkelt för bra för att stå emot. Rundturen gjorde mig inte besviken. Guiden berättade att man 200 år efter Karl XII:s död undersökte hans kropp för att försäkra sig om att han inte var en hemafrodit, eftersom han under sin livstid aldrig sågs intim med en kvinna och dog ogift/barnlös. Trivia kunskap säger jag bara. Annat intressant som jag lärde mig idag var att Sverige under andra världskriget hade 600 000 soldater som bara satt och väntade vid de svenska gränserna på att något skulle hända, men ingenting hände. 8 000 svenska frivilliga ställde upp i vinterkriget. 8 000/600 000 motsvarar 1.3 % av armen. "Finlands sak är vår!" låter bättre på pappret än i verkligheten. Inte för att nedvärdera den hjälp som kom, all hjälp var säkerligen mer än väl till godo, men om man tänker på vad som satt och väntade vid gränsen... Jag är ju sen absolut inte långsynt.
För att återvända till nuet och saker och ting som går att påverka. Passade idag på att för första gången i mitt liv se en AIK match live på Råsunda. Valde även helt rätt match, eftersom de vann med 3-0 i Europe League kvalet mot den Polska ligafyran Lech Poznan, som bland annat vann mot Manchester City i fjolårets upplaga av Europe League. Inte illa AIK! Efter matchen konstaterade jag att kollektiv trafik är överskattat, och gick istället från Solna till Stockholm centrum. Dagens fråga: Gjorde jag det för att spara 4 euro på en metro biljett eller för att få lite motion? De ni.
Imorgon 7.30 går färjan till Åbo, som jag har tänkt vara med på. Det betyder att min resa lider mot sitt slut och att mina fäders land kallar på mig igen. Dock är jag inte riktigt redo att återvända till mitt kära Österbotten ännu, så samlar krafter i Karis med en två meters borgare tills jag, troligtvis, kommer till Vasa på söndag. Man vet ju aldrig.
Förövrigt träffade vi på Amanda Jensen idag i tunnelbanan, vilket var ungefär lika häftigt som att se en JARO spelare i Jeppis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar