"Borta bra med hemma bäst" brukar man säga. "Svårt att resa utan pengar" säger jag. När pengarna tar slut finns det ingen annan möjlighet än att krypa hem till verkligheten igen. Sex veckor fick räcka för denna gång och med handen på hjärtat kan jag nog ändå erkänna att det är riktigt skönt att vara hemma igen. Ett sämre välkomnande kunde man ju också få fått...
Efter att, min "frvilligt tvingade" lägenhets- och bilövervakare, fröken Alhroos kom och hämtade mig i min blåa pärla fick man det i alla fall svart på vitt att man inte hade blivit helt bortglömd. Dock blev jag aningen fundersam när jag skulle stiga in i "min" lägenhet då namnlappen på dörren mitt i allt saknade "Karv" och endast bestod av "Fransen". Hur länge hade jag riktigt varit borta? Blev för en sekund lite fundersam om min nyckel fortfarande funkade till lägenheten, men när jag öppnade dörren möttes jag av ett hav av ballonger och en stor skylt där det stod "välkommen hem Thomas". Man blir ju så glad.
När jag öppnar dörren till mitt rum sitter det tre små filurer på min säng och väntar. Knappt hade man hunnit säga hej innan det började ställas till med plättkalas. Man blir ju så glad! Tusen tack Rasmus, Robin, Bettina, Linda och Erica. Jag har, som har konstaterats gång på gång, bättre vänner än jag förtjänar. Karma är helt klart en myt.
Men, säg den glädje som varar för evigt. Hade inte ens hunnit vara hemma ett dygn innan det var dags att göra comeback på fotbollsplanen i Ytteresse. Av någon underlig anledning har jag inte tränat riktigt hårt de senaste veckorna, vilket min kropp inte var sen att påpeka. 5-1 förlust och jag känner mig närmare 50 än 20. Reality check.
Förövrigt så finns nu bilder från min resa att beskåda på FB.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar