What a night! Tur som fan att min kära vän Rasmus bara fyller en gång om året, tror varken jag skulle klara av att fira honom fler gånger än så, varken fysiskt eller mentalt. Det är sorgligt att se hur snabbt de växer upp de små gossarna, det känns som det skulle varit igår vi var till Åre och lilla Rasmus åkte nerför backen med den söta lilla hjälmen på hjässan. Det var tider det.
Mycket trevlig kväll igår i goda vänners lag, lite Cella, mycket Ollis, lite kebab. Helt vanlig lördag, men ändå inte. Börjar snart tro på begreppet "the circle of life", saker har en förmåga att upprepa sig när man minst anar det.
Dagens schema är lite "tycka synd om sig själv"-Pizza med allas vår Skuldin. Sen Stoke-Manutd, tror på en hård match, och oberoende hur optimistisk jag än må vara så tror jag att tre poäng kommer att sitta hårt åt. Hoppas på det bästa, men tippar 1-1.
Än så länge går det riktigt bra att blogga, undrar om jag orkar i längden? Den som lever (och läser) får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar