Pre Morkkis

När man har pre morkkis så har man dåligt samvete för någonting i förväg. T.ex. ifall du har dåligt samvete på en krog för hur du kommer att må dagen efter, eller att du har mår dåligt före en tent som du har på känn att kommer gå käpprätt åt helvete. Du mår alltså dåligt redan på förhand för att förebygga smällen som du har på känn att kommer komma. Att ha pre morkkis är lite att erkänna sig besegrad redan på förhand, för det är klart att det förstör känslan under en kväll om du måste gå runt och oroa dej för hur du kommer att må dagen efter, och det är klart att tenten går åt helvete om du inte har förberett dej tillräckligt bra.

Men nu, fast jag tycker att allting borde vara fixat inför en studerande vecka av guds nåde, så har jag ändå pre morkkis, just därför att jag har på känn att jag inte kommer att få gjort någonting just den vecka då jag verkligen borde göra någonting. Invecklat? Inte så värst. Är det så att jag är den studerande med flest dead-lines att passa, med flesta tenter att läsa på och med flest pågående kurser som alla har obligatorisk närvaro? Självklart inte. Snarare tvärtom. Jag har tagit mitt huvudtutorskap på största möjliga allvar och valt bort allt studerande (bortsett från en liten extra kurs på hanken som jag trodde inte skulle vara så krävande största missbedömningen hittills i mitt liv) just därför att jag skulle kunna ägna största möjliga tid och uppmärksamhet åt att få mina gulisar att känna sig välkomna och trygga i studielivet. Försöker jag intala mig själv. Går väl sisådär.

Men nu när jag mitt i allt måste göra någonting så får man direkt panik, man är helt enkelt inte förberedd på det som komma skall. Imorgon börjar mina kandidat-seminarier, därmed också ett nytt kapitel i mitt korta liv. Ett kapitel som kommer att i 6 månader endast handla om min kandidat avhandling. Enformigt liv? Ja. Tråkigt liv? Ja. Kommer jag att fundera på om man överlever ett hopp från Replotbron? Ja. Kommer jag överväga att börja på tekniska eller hanken till hösten? Nånej, nån ordning måste det ju vara. Sanningen är väl kanske att jag knappast skulle slippa in, men det hör sen inte till saken. Lätt att vara stor i orden när folk inte har tillgång till all bakgrundsfakta.

Nåväl, summa sumarum av hela detta inlägg är alltså att jag imorgon påbörjar mitt fösta kandidat seminarium, och att jag är nervös över hur det ska gå. Men månne inte det också löser sig som det mesta annat här i livet.