Bloggalan.

Nyss hemkommen från en live webcamsändning från "Bloggalan 2010" så har jag nu återfått min motivation för att blogga. Nästa år så är det självfallet jag, eder allas, Thomas Karv som ska stå där och säga någonting catchigt och dricka skumppa direkt ur flaskan. Självklart. Troligtvis kommer det inte att bli så, utan den nyss kända blogg euforin kommer snabbt att gå över och ersättas med någon annan sorts eufori. En icke ännu känd eufori.

Men "Bloggalan" var riktigt kul, blev dit bjuden av allas vår hockeyfjant som hoppades att han skulle vinna årets hedersutmärkelse, men det hoppet släcktes snabbt. Ungefär lika snabbt som West Hams förhoppningar om att vinna ligacupen kommer att släckas i semifinalen, ursäkta mej Caala.

Jag borde också komma med en sann redogörelse över händelseförloppet under glöggrundan, för efter att ha läst Sonjas blogg så blir jag ju nästan mörkrädd. Hon uppger i sitt glöggrunde inlägg för hela resan, men har så många osanningar nedskrivna att man nästan vill klösa ögonen ur sig. T.ex. påstår hon att buss nummer 2 skulle ha varit den buss var alla roliga människor befann sig... As I recall låg hälften i den bussen och sov varenda gång jag gick och kollade, var med vår buss, buss nummer 1, däremot dansade i gångarna hela vägen från Björneborg. Inget snarkande där inte.

Funderar också på om jag borde börja välja ett tema för min blogg. För som det är nu så skriver jag ju precis om allt och inget som faller mig in, beroende på mitt starkt varierande humör. Tänk om jag bara skulle skriva om politik, sex eller sport istället? Eller en blogg som endast handlar om studieevenemang? Eller om en blogg som handlar om vad som händer i denna lägenhet? Skulle bli värsta rysar bloggen isåfall. Men det skulle i och för sig inte vara någon dum ide... "Mitt liv med Harry: Denna obekväma sanningen". Tror varken han eller jag skulle ha så stor vinning av en sån blogg, men det har jag knappast av denna heller. Förutom att den har blivit mitt personliga klotthäfte på datorn.

Färdigt för ikväll, ny dag med nya möjligheter samt tända drömmer och släckta förhoppningar. En helt vanlig dag.

Förövrigt så garanterar jag att Pensala Skola en dag kommer att öppnas igen.