Entourage.

Jag har funnit en ny källa till livsglädje i mitt liv, "Entourage". Jimi har gång på gång under våra två år som sambos påpekat hur otroligt bra den serien är, men först nu har jag själv förstått det. Vissa fattar trögt. Men bättre att se ljuset senare än aldrig. Men nu skall hela serien kollas igenom under julen, för hur otroligt det än låter, Pensalas nattliv är inte så häftigt som det låter. Trott eller ej.

Har också varit duktig för sista gången detta år, skrivit 4600 ord, 13 sidor och kursdagboken i Politikens Amerikanisering är klar. Före jul, en tidig julklapp. Nu kan man slappna av riktigt på riktigt, så imorgon blir det kafferundor norrut. Mot mörkret, mot Jeppis.

Nyårsplaneringen förlöper också som planerat, mycket som ska fixas, men det kommer vara mödan värt när vi väl är där. Sååå, den som är utan nyårsfest planer kan alltid höra av sig. Man vet aldrig.

Sådär, på tal om "Murphys lag". Kollar ett avsnitt av "Entourage" på samma gång som jag skriver detta. Just när Vince håller på med lite aktiviteter av det mer sexuella slaget så kommer morsan in i rummet, och just när kvinnan stönar som mest. Lagen om alltings fitteri. Jag tror man aldrig kommer bli tillräckligt gammal för att det inte ska kännas konstigt. Som förr i tiden när man kollade film med föräldrarna och det blev några sexscener, alltid lika konstigt. Svårt att förklara, men det bara är så. Akward...