Fredag kväll.

Så har det blivit Fredag igen en gång. Jag minns när man var liten och gick i grundskolan när man hela veckorna bara gick och väntade på att det skulle bli Fredag. Hela veckorna så gick man bara runt och väntade på att det skulle bli helg, så är det inte längre. Nuförtiden är helgen bara ett välkommet avbrott i all stress och den tiden på veckan då man kan vila upp sig ordentligt. Förr i tiden så levde man för helgerna, nuförtiden lever man för nuet. Den dagen, om den dagen kommer, när jag är färdig politices magister och ska börja bege mig ut i den tuffa arbetsvärlden så är det garanterat inte helgerna under min studietid som jag kommer att sakna. Det är vardagen, vardagen för en studerande. Den är rätt härlig.

20:nda knut var visst igår, vilket betyder att det nu är dags att städa bort julen för denna gång. Så det borde jag göra, men eftersom min kära hemmafru till sambo tycker att det är viktigare att fara till Ollis i shorts i Januari än att hjälpa mig så överväger jag att prioritera annat också. Bara för att man borde göra en sak så betyder det inte att man gör det, se ni, allting handlar om viljan här i världen. Viljan behöver motiveras.

Nu ska jag ta en funderare tillsammans med Eminem en stund och överväga hur mycket städandet lockar. Men känner jag mig själv så lär detta ställe se precis likadant ut imorgon som det gör för tillfället. Men, det gör absolut ingenting.

Sen så måste jag ju bara dela med mig av en av de bästa text verserna någonsin i en låt. Artisten ifråga kanske inte är känd som någon stor poet, men denna vers är helt otrolig.

I got ice in my veins, blood in my eyes
Hate in my heart, love in my mind
I seen nights full of pain, days of the same
You keep the sunshine, save me the rain
I search but never find, hurt but never cry
I work and forever try, but I’m cursed, so nevermind
And it’s worse, but better times seem further and beyond
The top gets higher the more that I climb
The spot gets smaller, and I get bigger

Kontraster så det ryser.