Nordman.

Det är omöjligt att se Nordman utan att bli totalt omskakad. Texterna har sett sånt djup så man kan inte låta bli att bli berörd, och med den sönderknarkade rösten så får låtarna ett sånt djup så att man blir helt upp och ner vänd. Även fast några av hans låtar har blivit "hittar" så blir inte texten mindre intressant för det. Se bara på texten till hans största hitt "Vandraren":


Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden.
Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden.
Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget.
Vandraren har ingen stans att gå, om han går vid sista slaget.

Andra versen, helt otrolig. Tänk er en man, som säkert går igenom större svårigheter under en dag än de flesta gör under en livstid, sent en Januari kväll vid en liten bar i Vasa sjunga sådana rader. Jag blir inte så lätt berörd av musik, men ikväll kunde man inte annat. Man blev glad om vartannat, och djup om vartannat. Alla har vi ju låtar som vi förknippar med det ena och det andra.


Läs denna text, och tänk er vad mannen ifråga har gått igenom för att kunna skriva en sådan vers:

Hur många dagar har jag lämnat att försvinna
när jag förbannat att dom fanns?
Letar du värme där ett hjärta slutat brinna
har du din själ nån annanstans.
När jag trodde att jag hittat vad jag drömt
har jag svävat i det blå.
Vad jag sedan var på väg till har jag glömt
när jag kommit bara för att gå.

Kan vara att jag är ovanligt överdramatiserande i nuläget, skulle inte vara så konstigt, men jag tycker mig se dolda budskap lite här och var, rader som får en att tänka. Dedär med att tänka är bara av ondo. Tror nog ändå att de flesta kan bli berörda av denna vers, vem känner väl inte igen sig på en sådan mening som: "Hur många dagar har jag lämnat att försvinna när jag förbannat att dom fanns?" Säkerligen har de flesta av oss haft våra stunder.

Skulle kunna komma med djupa analyser av hans texter ikväll, känns som en sådan kväll. Istället tar jag nu mitt förnuft tillfånga och avslutar detta inlägg innan jag är inne på en bana som jag inte kan komma av. Se ni det är lätt hänt.

Avslutar förstås med lite visdomsord av allas vår Nordman:

Tiden samlar oss som regn i ett hav den glömmer inte dig.