Kan knappt beskriva hur bra låt det är, ruta 1. Utan ett ord, utan en längtan, står jag här full av förväntan. Tänk er den bilden att se tre stycken 20 åringar i 2 promilles alkoholpåverkan vråla till den låten. Troligtvis framkallar blotta tanken spyreflexer hos dom flesta av er, men hos oss framkallar den någonting helt annat. Vackert vackert.
Cut the bullshit and get to the point Thomas. Klockan är bara runt 21, för tidigt att fundera på Patrik Isaksson och livets gåtor. Istället kanske man borde berätta lite om vad man har hittat på sedan sist? Har ju hänt en del. Ingenting revolutionerande kanske, sådant händer där man inte är, oberoende hur mycket man skulle vilja vara just där. Troligtvis skulle man bara vara i vägen fast man menar gott, tyvärr så räcker tanken inte så riktigt långt fast hur god den är ifall man inte kan bevisa tanken i en gärning. Att tänka gotta är som att känna sympati, någonting fint men betydelselöst i längden.
Okej, på riktigt, get to the point Thomas. Pampas skall jag berätta lite om.
Pampas började med lite syfilisrace, "Snåres Grisar" visade var skåpet skulle stå och segrade genom att samla ihop mer poäng än de andra 31 lagen. Grisarna kämpade så hårt att endast hälften av oss klarade av att ta emot priserna på Fontana, och endast två av oss klarade oss sedan tillbaka till Ollis. De mest rutinerade grisarna, Snåre & undertecknad. Vi har svinat förr i Kronoby och Pensala.
Pampas onsdag betyder "Så ska det låta" vid Olivers. Hade inte fått någon inbjudan att delta i år heller. Tror det är karaoke incidenten från Rysslandsbåten som förföljer mig än idag, antingen det eller så är det väl bara så att jag måste erkänna för mig själv att jag faktiskt är tondöv. Blev en bra kväll med efterföljande efterfest som hör till. Mirakulöst så bor jag fortfarande kvar, men jag väntar på att bli vräkt vilken dag som helst. Det gick hårt till mina vänner.
Torsdag betyder pre-pampas sitz. Som traditionen förtäljer så är det den gången på året då man våldsgästar Hankens sitz, blivit lite av en tradition. Som stridspartner hade allas vår Åfors infunnit sig från exilen i Umeå för att förgylla vår trista tillvaro här i Vasa. Åfors representerade Kokkelby och Umeå föredömligt genom att dansa som han skulle ha varit John Travolta 1976. Detta är ett bevis på att det bara är en myt att de studerar i Sverige, de jävlarna dansar.
Fredag betyder Olympiad. Även detta år så slet jag och Harry för brödfödan genom att byta biljetter mot armband. Gick tyvärr inte lika bra detta år som förra år och vi hade knappt tid att hålla vätskebalansen i ordning p.g.a all stress. Olidligt. Efter blod, svett och tårar hade offrats och alla armband var bytta blev det till att bege sig till Olivers på lite disco disco. Rasmus hade fått för sig att spela bra musik, så schake passade på att festa till det lite. Fick t.o.m höra allas favoritlåt, Winning. Det är en händelse som jag sent skall glömma. Efteråt blev det dimma och mitt i allt var det lördag.
Pampas lördag betyder att gänget festar vidare, tyvärr så kunde jag inte delta eftersom jag hade andra planer. Folk tycker att de är tuffa som orkar festa en vecka, själv så tyckte jag att det var helt på sin plats att visa att gammal är äldst och fortsätta Pampas i Danmark. Sagt och gjort.
Efter en intressant färd till Seinäjoki så tog jag tåget till Tammerfors, taxi därifrån till flygfältet, flög till Oslo och sedan vidare till Århus i Danmark. Flygresan gick på 55 euro. Helt otroligt. I Norge hände någonting som kommer framkalla kalla kårar i mig varenda gång jag tänker på Norge i framtiden. När jag kliver av planet och har bråttom för att inte missa nästa plan så dyker mitt i allt en tulltjänsteman upp och drar in mig i ett rum där två andra väntar. Han frågar efter mitt pass och börjar ställa frågor om vad mitt ärende är i Norge osv. På samma gång skickar de min väska genom en "superröntgen" och knappar in mina passuppgifter på någon dator som att jag skulle ha tillhört Al-Qaida. Jag började nästan känna plasten uppe i mitt anus, började höra det smattrande ljudet när mannen tar på sig plasthandsken och gör sig redo att ta min manlighet ifrån mig en gång för alla. Genom ett under så var allting dock i skick med mitt pass och min väska och han släppte ut mig och önskade mig en fortsatt trevlig resa. Sedan den dagen tror jag på mirakel.
Väl framme i Århus möter man en överpigg Holms som hoppar och skuttar som lille skutt på ecstacy. Efter några timmar infinner sig också Eirik från Stockholm. Trion samlad. Efter diverse halv homosexuella hälsningsritualer så fortsatte festen. Rekommenderar Århus starkt som stad, men se till att ni har någon där som ni känner om ni vill besöka stället, det underlättar! Nästan lika välutvecklad kollektiv trafik som i Pensala hade de också där, vilket är ett plus.
Festen tog dock slut efter tre dagar, nämligen bestämt på onsdag morgon när jag flög vidare till Åre där mina kära föräldrar väntade. Efter två-tre dagar i backarna så blev det sen att köra hem tillbaka till verkligheten, så i söndags steg jag åter in i min kära lägenhet, som var lika ostädad som jag hade lämnat den. Aint life great.
Väl tillbaka i verkligheten har jag konstaterat att efter två helt otroligt späckade veckor är det ganska så skönt att bara stiga upp, gå till skolan, äta lunch, dricka kaffe, prata skit och inte göra någonting nyttigt är helt otroligt skönt så länge man gör det i gott sällskap. Vardagen är underskattad. Man spenderar ändå största delen av sitt liv levandes vardagar, så man kan ju lika gärna se till att ens vardag är värd att leva. Att det händer saker, att man inte stampar på stället fastän det inte går så snabbt. Allting behöver inte gå snabbt, bara man känner att man i slutändan ändå är på väg någonstans. Det kan vara till Månen, Island eller Nykarleby, sak samma, huvudsaken det är någonstans. Målet är ändå inte det viktiga, men livet är ändå tänkt att vara en resa med ett mål, bara man förstår att njuta av resan.
Imorgon är det presentation av min kandidat avhandling, den blev allt annat än bra, med facit i hand kunde jag ju ha läst igenom den innan den lämnades in, men jag menar, man kan väl inte tänka på allt här i världen? Prioriteringar kära ni, prioriteringar. Tänk på att vissa chanser kommer bara en gång, vissa chanser ger man bara en gång.
Tack för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar