Drömmen som blev sann.

Det finns nätter som man önskar att aldrig skulle ta slut. Igår var just en sådan natt. Under 16 långa år har man slitits mellan hopp och förtvivlan, man har nästintill blivit deprimerad på förhand när det har nalkats Hockey VM/OS, eftersom man vet att vi i slutändan ändå alltid faller på mållinjen. År ut och år in. Ingenting talade heller för att det skulle sluta annorlunde detta år. Jalonen kommenterade före turneringen började att detta var det starkaste laget under hans tid som förbundskapten?! Jag tror knappast jag var den enda som då höjde på ögonbrynen och ville fara till en bar och beställa samma sak som han troligtvis hade druckit för att så totalt tappa omdömmet...

Han fick dock rätt till slut. Han är från och med nu odödlig här i landet, precis som precis var och en av de tappra krigarna som var med på isen är. De borde allihopa få varsin staty på deras respektive hemorter. Minst! Det finns ju de som anser att det bara är ett hockey guld... Hockey är en liten sport globalt sett, ingen jävel bryr sig förutom vi. Men vad är det för någon jävla skillnad?! Vi bryr oss! Det är det som räknas.

Vi är inte precis bortskämda med framgångar här i landet. Mika Häkkinen, Aki Parviainen och Lordi i all ära, men ett VM-guld i ishockey slår så mycket högre!
Den nationella stoltheten är så viktig, man skall vara stolt över att vara finländare, och utan framgångar så kan det vara svårt mellan varven. Minns inte när jag personligen senast var stolt, i ordets rätta bemärkelse, över att vara finländare. Inte var det efter riksdagsvalet iallafall... Detta guld betyder så mycket, så otroligt mycket. Vasa förvandlades för en natt till Istanbul, folk körde och viftade med flaggor, torget fylldes och människor dansade och sjöng! Framgångar överbygger alla klyftor som det finns i samhället, ingen skillnad på religion, språk, arbete eller hemort när det kommer till hockey vm. Under matchens gång är vi alla finländare och jämlikar, vi gråter och vi glädjs tillsammans. Före och efter är det någonting helt annat, men när vi gör mål så jublar vi likt förbannat tillsammans allihopa. Det är det som är det vackra med idrott, den förenar.

Idag är jag stolt över att vara finländare. Tack!