Tänker nu berätta en liten historia om gårdagens kväll. Den kan verka lite suspekt och ni kommer troligtvis att undra över varför jag är så dum så jag berättar detta, men ni vet dendär känslan när man inte längre har någonting att förlora?! Just den känslan känner jag i detta fall, eftersom jag inte kan förlora någonting jag inte har. Get it?!
Vad har tigerglass, Rasmus Snåre och Michael Bolton gemensamt?!
Det skall jag berätta.
Igår kväll var jag och kollade på VPS-IFK Mariehamn tillsammans med Rasmus, Masa, Högi och Sandra. Dålig match, trevligt sällskap. Efter matchen så bestämde sig min goda vän Rasmus att komma på besök till min lilla lägenhet. Inte varje dag man har en bloggkändis som gäst, så jag bestämde mig för att visa upp mig från min bästa sida. För er som inte känner Rasmus så kan jag berätta att han är en man som är mycket säker på sin manlighet, har kroppsbehåring som en fem åring samt klär sig som Danny Sacuedo. Där har vi honom i ett nötskal. Men tillbaka till min historia...
Han kom alltså hem till mitt efter matchen för att hälsa på och lösa lite världsproblem. Världsproblem löstes och vi räknade ut att åldersskillnaden på våra chatt kompisar för stunden var runt 50 år, för förstås satt vi också med varsin dator i famnen som ett modernt sambo par bör, även fast vi inte är sambos.
Klockan tickade på och vi satt och diggade i takt till den nya hitlåten Jack Sparrow.. Mitt i allt blev jag lite glassnål, och förstås så hade jag undangömt lite tiikeriglass i frysen. Mums mums. Vad är nu manligare än tiikeriglass?! Det mesta på vår jord är svaret. Nåväl, ingenting fel med det. Jag passade även på att bjuda Rasmus på lite glass. Mitt i allt fick jag för mig att höra på lite gamla Michael Bolton låtar för att jämföra den nya hitlåten med lite gamla hitlåtar. Klockan var nu runt 23.50.
Plötsligt så kommer hör jag musiken till Michael Bolton - How am I supposed to live without you strömma ur mina högtalare, på samma gång som jag sitter och äter tiikeriglass med Rasmus Snåre brevid mig i soffan och klockan närmar sig midnatt...
Denna incident borde glömmas snabbt och preskriberas, men istället så bjuder jag på denna historia för vett ni gott folk, thats just the Man I am.
Tack och godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar