Midsommaren 2011 kom och gick alldeles för fort. Han knappt komma fram till Bromarv innan det var dags att åka hem. Alltid synd när någonting man länge har sett fram emot är över, men sånt är livet. Minnen dör dock aldrig, och sådana skapades i mängd och massor denna midsommar.
Ingen vits att skriva någon redogörelse av händelseförloppet, det blir ändå aldrig lika bra i textformat som det var i verkligheten. Nämnas bör dock att vi hamnade att gå skallgångskedja efter att yrbollen Lucas Nyman hade fått för sig att gå och somna under en sten. Han var borta ungefär 10min innan folk fick panik och började ropa efter honom. När vi väl fann honom tänkte jag och Rasmus försöka se hur länge det skulle ta innan någon började söka efter oss. Vi satt en timme i en båt, ingen letade. Vad lär man sig då av detta? Kanske man borde bli lite snällare framöver.
Ett stort tack till Gusse för att vi fick spendera denna midsommar i ditt sällskap, detta minne kommer aldrig att dö. Min lever kan vi dock redan nu ta och begrava, för den kommer aldrig att återhämta sig. Tacka vettja att det är en värmebölja påväg, så det blir att flytta in till Strampen på heltid. Finns ju gott om sovutrymmen i källaren.
För övrigt måste jag nämna att det finns sagor där de onda vinner över de goda. I de två fotbollsmatcher som spelades under midsommaren så lyckades jag vara på det besegrade laget båda gångerna. Det finns inget som heter rättvisa i fotboll.
Inte i livet heller för den delen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar