Läste idag ett mycket intressant blogginlägg. Det var min kära underbara arbetskamrat Marika som hade tagit sig friheten i att spekulera i min sexuella läggning... Det är tydligen sådana friheter man får ta efter att ha känt varandra i tre veckor och jobbar tillsammans. Eftersom jag vet att alla som läser hennes blogg tar hennes ord som lag, så känner jag mig illa tvungen att nu, en gång för alla, göra det fullständigt klart för er alla hur det verkligen ligger till.
Jag gillar kvinnor. Kvinnor, kvinnor och kvinnor. För den delen har jag ingenting emot folk med en annorlunda sexuell läggning, but I´m all about the womans.
Detta inlägg skrivs som en stor piik till Marikas redan dåliga samvete, men skrivs förstås med en stor nypa kärlek. Hoppas dock att detta för all framtid klargör för er alla hur det ligger till när det kommer till min sexualitet.
Det om det.
Förövrigt borde jag väl ändå ta några extra sprutor med testosteron, min skäggväxt är inte som den borde, mina konstnärsfingrar är sällan oljiga och de blåmärken jag har fått har inte kommit i krogslagsmål. Som sagt, jag saknar en stor dos manlighet.
Det åtgärdar jag då självfallet genom att umgås med manliga praktexemplar, såsom Rasmus Snåre, Eirik Ingman och Lucas Nyman. Det som man själv saknar kan man kompensera genom sitt umgänge hoppas jag.
Nu är klockan mycket, så jag säger tack och förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar