En av de största svårigheterna när man kommer till en ny plats är att hitta en hemmakrog. En plats dit man kan fara in, säga hej åt bartendern, ta en öl och gå ut utan desto större märkvärdigheter. I Vasa har Ollis haft en funktionen i mitt liv under de tre senaste åren, och att hitta en surrogat bar är inte det lättaste, det finns bara ett ställe som Ollis. Med det i bakhuvudet så har jag försökt att sänka mina krav lite när det kommer till val av hemmakrog, men idag hände någonting som gjorde mitt val bra mycket lättare.
Efter att jag hade vandrat från hostellet till mitt nya hem, i regn och blåst, så var jag totalt slut. Som salt på såren fick jag höra att jag inte kunde checka in ännu på en timme, så jag bestämde mig för att ta en vända på stan för att se lite på Spurs-Chitty. Efter att ha gått ungefär i fem minuter såg jag en bar som hade skyltat "Sports and Karaoke". Jag tänkte jag måste ge den en chans. Jag gick in, beställde en kaffe och ojjade mig lite åt bartendern om hur kallt det var. Som en reflex tog då bartendern fram en flaska Jameson, frågade om jag dricker och hällde ungefär en halv deciliter whiskey i mitt kaffe.
Jag har nu valt mitt stammis ställe. För att förgylla min dag ännu mer så passade även United på att vinna med 8-2. 8-2. 8 tamifanherregudhekanintvasant 2!!! De blir som inte mycket bättre än såhär.
På vägen hem från krogen så blev jag hungrig, så jag hittade en liten mysig restaurang och gick in och yttrade den mest hemska mening som går att yttra: "Could I please get a table for one..." Man riktigt såg hur moderskänslorna började att svämma över hos hovmästarinnan. Jag fick ett bord, och eftersom jag var enda kunden så började vi att diskutera. Efter 15min så hade jag fått reda på att hon hade levt med en amerikan i 15 år, av vilka det skulle ha räckt med tre enligt henne. Hon varnade mig för att vara för godtrogen och upplyste mig om att det är en för jävlig värld vi lever i. Jag tänker utse henne till min tillfälliga moder, hon var ju bara för härlig!
Väl tillbaka på mitt kära guesthouse (vet inte vad den exakta svenska översättningen är för detta, men gästhem är det då inte iallafall...) så bestämde jag mig för att gå en liten husesyn. Då träffade jag på en mycket intressant filur, som ni säkert kommer att få läsa mycket om. Nämligen den 37 årige Ungraren Lastor. Hög som ett hus började han berätta att han hade jobbat här nu i tre år, men vad förstod jag inte riktigt, men han var tydligen väldigt viktig för detta ställe, så jag antar han är någon sorts allt i allo. En mycket intressant typ var han i alla fall, men han hade troligtvis tappat några hobbitar på resan till Mordor, så att säga...
Nu är klockan 18:21 här i Reykjavik, för den som inte visste så är ni i Finland 3h före oss, så nu är jag lite efter både mentalt och fysiskt. Ute regnar det och från mitt fönster så kan jag se ut mot Atlanten, i alla fall nästan.
Nu tänker jag börja känna mig som hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar