Kulturkrock, igen.

Det sägs ju att vi som är från de nordiska länderna ska vara ett föredömme för resten av världen. Att den nordiska välfärdsmodellen är någonting för resten av världen att ta lärdom av osv. Tyvärr så finns det dock punkter där vi i norden är helt ute och seglar, eller iaf kvinnor från de nordiska länderna.

Orsaken till min upprördhet är en diskussion som ägde rum vid University of Icelands Café under dagen. Jag satt tillsammans med en norska, en svenska, en finska och en färöiska. Så gott som hela norden var alltså representerad. Alla vet vi ju att Färöarna har mer att säga till om än Danmark, och Islänningar lyssnar ändå ingen på, iaf när det kommer till politik och kvinnor. Nu till diskussionen.

Nu på onsdag kommer det att vara ett s.k. "traffic light party" på den lokala studentkrogen, och vi satt och diskuterade lite vilken sorts färg man bör använda baserat på ens civilstatus. Grönt är singel, Gult tveksam och Rött upptagen. För den som inte visste hur sådant fungerar. Som den förkämpe för ärlighet och öppenhet som jag är så förespråkade jag förstås ärlighet, vilket innebär att man bör bära precis den färg som man anser sig tillhöra. Logiskt tänkte jag och väntade mig medhåll från resten av bordet. Trodde jag.

-Svensken påstår att det signalerar desperation om en man går iklädd en grön t-skjorta på en ett "Traffic light party", och hon skulle personligen aldrig klä sig i grönt, eller ens gå och prata med någon desperat person klädd i grönt.

-Finskan understödde svenskens åsikt, och underströk att hela temat med "traffic light" är väldigt omoget och löjligt. Tänk om detta samförstånd mellan Finland och Sverige skulle ha funnits 1939. Nåväl.

-Norskan, som börjar bli till åren kommen, var till en början tveksam. Jag poängterade vänligt att hon blir ju inte precis yngre, och erbjöd mig att tillsammans med henne gå och köpa lite gröna kläder inför festen. Diskussionen spårade då ur, och hon häver ur sig att hon tänker dra till Las Vegas och gifta sig i fyllan. Hon motsätter sig allt vad romantik och kärlek heter och anser sådant vara överskattat.

-Färöiskan späder på diskussionen med att säga att hon vill bli vigd av Elvis Presley, och börjar sedan fundera lite på alternativa raggningsrepliker. Hon häver ur sig följande förslag på en bra färöisk raggningsreplik: "Hi! Do you know how to slaughter a cheep?!" Hon påstår också att hon aldrig skulle kunna leva med en man som inte kan slakta ett får.

Vid dehär laget konstaterar jag att det inte längre finns något hopp kvar för den nordiska kvinnligheten, eftersom jag är den mest kvinnliga av oss alla vid bordet.

Vad är det för fel på människor?