
Nu tänker jag berätta om en incident som ägde rum under småtimmarna för två dagar sedan på baren Hvita Perlan.
Jag kom till baren tillsammans med två fransmän och en dansk, kläderna följde temat och jag var taggad inför en helkväll. Väl inne på baren beställdes det in öl till bordet, och vi började att småprata med folk till höger och vänster. Mitt i allt frågar en islänning om han får slå sig ner vid vårat bord, intet ont anade så sa vi att det självklart går för sig. Vi började prata om det ena och det andra, och det kom fram att islänningen var en journaliststuderande, någonting som jag inte tog desto mer notis om vid tillfället. Det tog dock inte länge innan dansken ansåg det var dags för några shottar. Tre shottar senare blev det mitt i allt fart på oss alla, och vi begav oss till dansgolvet. Väl på dansgolvet så började jag snabbt att befinna mig i en egen värld, när jag mitt i allt känner en hand på min axel. Min första tanke var att nu åker jag ut... Jag vänder mig sakta om och där står islänningen och frågar om jag kan komma ut en sväng och prata?!
Snabbt som blixten började jag att gå igenom allt jag hade sagt till honom innan, för när någon tar en på axeln och vill gå ut och växla några ord så är det oftast inte så vänliga ord som utväxlas, har jag hört. Kände dock att jag gjorde bäst i att gå med honom ut, eftersom han troligtvis skulle ha kunnat sänka mig med sitt lillfinger ifall han så hade önskat. Väl ute förberedde jag mig på det värsta, när han mitt i allt plockar fram en mikrofon?! Nu blev jag minst sagt förvånad. Han började att fråga mig massa frågor om hur jag trivs på Island och vad jag tycker om dessa evenemang. Glad över att fortfarande stå på benen svarade jag på hans frågor och lyckades på samma gång påpeka att islänningar inte är ett vänligt folk... Efter intervjun tackade han för mina svar, med ett stort leende på läpparna och sa att detta var en mycket bra intervju. Han berättade också var intervjun skulle publiceras, och efter lite sökande hittade jag den. Lyssna på den här, på egen risk.
Måste säga att min engelska är som man kan förvänta efter några Tequilla, men jag anar också att han talar skit om mig eftersom han bara pratar på isländska. Tacksam för en översättning?! Nåväl, detta bjuder jag på.
Nu tänker jag börja förbereda mig för kvällens program, nämligen "Beer-meeting" hos min favorit slovak, Miki. Tilläggas bör att han är den enda slovaken som jag känner. Kan bli intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar