Det finns stunder när man känner sig väldigt, väldigt, ung i sinnet. Stunder när man beter sig som en hormonstinn nybliven pubertal ung man, stunder när man ropar skällsord åt en oskyldig domare eller linjeman och stunder när man tar på sig en halare och råsuper 5 dagar i sträck. Sådana stunder gör man inte riktigt sin fysiska ålder rättvisa. Men då och då så kommer dedär stunderna som man verkligen märker att man inte är någon tonåring längre, och när man omger sig med danskar och fransoser så är de stunderna inte så sällsynta...
Igår kväll blev det en liten pubrunda med en fransman och en dansk, Louis och Nikolaj. Jag hade redan innan vi for ut meddelat att jag skulle ta det lugnt den kvällen eftersom jag hade för mycket att göra idag för att vara krapulantiskt. Det skrattade dom, fullt förståeligt, hjärtligt åt. På vår första bar hade de tydligen bestämt sig för att nästintill ge bort ölen (290 kronor för 0.5l,=1,60 euro cirka). Det blev några öl, men redan halv 2 så klarade jag av att gå hem. Vackert att man kan visa karaktär nu som då.
Hur gick det sedan för mina följeslagare undrar ni kanske?
Louis vaknade för första gången i sitt liv upp i häktet. Noll minne av vad som hade hänt kvällen innan. Enligt polisen hade de plockat upp honom när han satt i en olåst bil någonstans i slummen. Hur han hamnade dit och vad han gjorde i bilen hade han ingen aning om.
Nikolaj stannade ute till klockan 6 imorse, har sovit bort hela dagen och mår som han förtjänar.
Stunder som denna så känner man iallafall att man kanske är en bit på vägen att mogna som människa. Eftersom själva tanken på att mogna ger mig kalla kårar så tänker jag nu börja dricka en flaska vin.
Dags att bli sig själv igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar