
Detta inlägg kommer att handla om gårdagen, mer eller mindre. Igår kom mina föräldrar till Island för första, och troligtvis sista, gången i deras liv. Som den goda sonen jag är så visade jag dom runt i Reykjavik, visade de största sevärdheterna, "Harpa" och "Halgrimjskyrka" och tvingade dom därefter att komma med mig till en sportsbar för att se på Finland-Sverige. I framtiden när jag ser på Finland-Sverige, i vilken sport som helst (förutom Ishockey 6-1 6-1 6-1) så tänker jag se till att det inte finns svenskar på plats. Tortyr var bara förnamnet på vad jag fick utstå när Finland förlorade...
Efter matchen fick mina föräldrar nog och begav sig till deras hotell, klockan var ju ändå närmare 19.00 isländsk tid. På samma gång som föräldrarna försvann så blev det Happy hour i baren, och samtidigt vandrar min danske vapendragare in på krogen för att se Cypern-Danmark. Danmark vann 5-1 och varenda mål skulle firas på danskt vis... Efter Cypern-Danmark började Portugal-Island, och även fast Island förlorade 5-3 så firade islänningarna varje mål som de skulle ha vunnit VM. Klockan 22.00 var fotbollen slut, och jag hade då suttit på sportsbaren i 6 timmar. Kvalitetstid säger jag bara.
Igår var jag även bjuden på en födelsedagsfest hos en 27-årig arkeologidoktorerande tyska. Fråga mig inte hur det gick till. Blir man bjuden så hör det ju till att man visar upp sig, så jag raskade via hotellet, tog lite färddricka och begav mig till festen. Väl framme på festen så var alla glada i hågen, och det bjöds på massa olika tyska delikatesser. Mitt i allt så kommer en ungersk tjej fram till mig och frågar varifrån jag är, och när jag berättar att jag är finlandssvensk så lyser hon upp och börjar mitt i allt prata flytande svenska (!) Det visade sig att hon hade studerat svenska på universitet i Ungern. Det är en liten värld.
Mitt i den diskussionen kommer en tyska fram och säger: "Excuse me for interrupting, but do you speak Swedish?!" Sedan visade det sig att hon också talade svenska, och hade tydligen studerat det för att kunna förstå "Djupet i Kjell Westös dikter". Det finns folk och det finns tyskar. I vilket fall som helst, så trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva den dagen när jag diskuterar Kjell Westös dikter med en svensk talande tyska i Reykjavik.
Trodde även att alla skulle se ut som Indiana Jones wannabees på festen, men till min besvikelse så såg de alla ut som vanliga dödliga människor. Sicken besvikelse.
Blev väckt imorse av mina morgonpigga föräldrar runt klockan 12 som ringde och tyckte vi skulle gå och äta. Efter att vi hade ätit skakade jag av dem vid ett köpcenter och begav mig istället hem för att ta igen lite nattsömn. Tror det borde ta runt 3h för min mor att gå runt där, om jag känner min mor rätt. Känns lite elakt att lämna min far ensam med min mor på ett köpcenter, men han har bara sig själv att skylla.
Gonatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar