Knivigt värre.

Alla har vi ju dåliga egenskaper, ingenting konstigt med det. Man brukar ju säga att det är ens persons dåliga sidor som är charmen med personen ifråga, eller så är det bara önsketänkande från min sida. Hursomhaver. Min poäng är att det kan också finns positiva aspekter i ett negativt personlighetsdrag, och vissa sidor som vissa ser negativt på så kan andra se positivt på. Det finns dock sidor som hur man än vänder på dem inte går att få till någonting positivt. Sidor som man vet om att man borde ändra på, men man vet också att det är fullkomligt omöjligt att ändra på dom. Som med det mesta så finns det också bakom dessa funderingar en orsak. Orsaken är detta mail som jag fick förra veckan:

"Hi Thomas!

I want to invite you, and my other buddy, to dinner on Wednesday at 8
pm. I am going to try to cook an Icelandic meet soup. When my mom and
dad make it the soup is very good, but I have never made it, so I won't
promise anything ;)"

Detta mail fick jag av min tutor här på Island. De flesta skulle säkert bli glada över att få ett mail som detta, med all rätta. Väldigt vänligt av henne att vilja bjuda in sina "adepter" på äkta isländsk mat. Verkligen. Detta har dock allting att göra med en av mina negativa sidor. Hon tänker bjuda på soppa...

För de som känner mej så är det ingen överraskning att mina matvanor kanske inte är de vanligaste. Jag är så att säga väldigt "kranto" när det kommer till vad jag äter, och allt som oftast, inte äter. Detta har satt mig i x-antal pinsamma situationer genom livet när jag har blivit bjuden på mat. Det är inte det att jag inte vill äta vissa saker, det är bara det att det är helt jävla omöjligt för mig att få i mig vissa maträtter. Tänker inte börja räkna upp allt sådant som jag inte äter, tror inte jag skulle klara mig under antalet tillåtna tecken för denna blogg isåfall. Vill man bjuda mig på mat så gör man klokast i att berätta före vad man tänkt bjuda på så att jag kan komma på en dålig ursäkt för att inte äta maten ifråga... Ifall man nu inte lyckas bjuda på någonting som jag faktiskt äter.

Isländskan vill alltså bjuda på soppa. Soppa och jag går lika bra ihop som ketchup på glass. Inte alls. Dock anser jag att ifall man blir hembjuden på mat så bör man tacka ja, och blir man bjuden på mat så bör man äta. Nu är det ju bara det att blir man hembjuden till en vän så kan man ju alltid skämta bort situationen, tror inte det funkar lika bra här på Island...

Lösningen blir nu att jag måste hitta på en ursäkt som gör att jag inte kan närvara vid middagen utan kommer dit först senare på ett par öl eller någonting liknande. Kan ju alltid skylla på att jag har fullt upp med massa skolarbeten eller liknande, min tutor känner ju mig inte så det kan ju faktiskt funka. Ack dessa I-lands problem. Människor svälter och jag funderar på hur jag ska komma ifrån att äta en gratis middag. Helt klart är det någonting seriöst fel på mig och jag borde skämmas. Vilket jag också gör.

Men man rår inte för sina dåliga sidor, och som sagt, alla har dom. Lika bra att stå för den man är och försöka dölja dessa sidor så gott det bara går.

Livet är ju ändå bara ett enda långt skådespeleri.