Min filosofi brukar vara att har jag ingenting att berätta så bör jag låta bli att skriva någonting alls. Det är en fungerande filosofi som säkerligen har besparat er alla från x antal självömkande inlägg. Finns för mycket skit på internet, och i bloggvärlden i synnerhet, redan från förr utan att jag behöver kasta mer bensin på elden.
Idag talade jag med en annan utbytesstudent, av slaviskt ursprung, som tyckte att hon skulle göra allting för att få stanna kvar här. Jag frågade om hon inte längtar hem till sina nära och kära, men hon svarade att ibland måste man vara beredd att offra sådant som är en kärt för att få det liv som man önskar. Människor kommer och går, men ens eget liv är ens eget att leva. Varför blanda in andra i en redan invecklad ekvation som utgör livet. Är inte någon matematiker, men att använda matematiska termer i en filosofi gör det hela så mycket mer invecklat filosofiskt. Varför säga någonting rakt ut när man kan göra det invecklat bara för att verka smartare än man är i verkligheten. Alltid lurar man någon. Hursomhaver.
Tycker att det ligger någonting i det hon sa. Den kära Slaviskan. Avundas människor med självinsikt, de som har förstått vad de ska prioritera här i livet och inte behöver tveka. Tänk om man skulle kunna fatta alla sina beslut i livet utan tvekan, men oftast så har ändå tvekan något att göra med andra människor i ens liv. Man tvekar därför att man bryr sig, den som går igenom livet utan att tveka kanske helt enkelt inte bryr sig om någonting annat än den egna viljan. Ingenting fel med det. Så länge det funkar.
Att tveka är mänskligt, ack så mänskligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar