Minä ja Domino.

Jag minns det som igår, Februari 2001, Playa del Carmen Mexico. Det var då jag för första gången i mitt liv fick uppleva "Dominos" underbara pizza, och det var kärlek efter första tuggan. Sedan dess har jag och Domino gått igenom mycket tillsammans, i glädje och sorg, nyktert och onyktert, i vått och torrt så har Domino alltid funnits där som en tröstande tanke. Dessvärre oftast endast mentalt, eftersom Domino fortfarande inte har hittat till Vasa. Varje gång jag har beställt en "Turkpizza", en "koti-pizza" eller ätit pizza slices på "Rax" så har jag haft en obehaglig känsla i kroppen. En känsla av att jag gör någonting fel, en känsla att jag inte är trogen.

Det finns många saker jag saknar hemma i Vasa, många människor som jag gärna skulle ha velat ta med mig hit till Reykjavik och många evenemang som jag vet jag inte borde ha missat. När allting kommer omkring så är det ändå mödan värt att spendera denna kort period av mitt liv här i Reykjavik.

Jag har nu fått en liten glimt av hur det kommer att se ut i mitt personliga paradis den dagen jag dör. I mitt paradis kommer jag att ha en "Dominos" pizzeria 5min från mitt hem, precis som jag har det här i Reykjavik. Alltid där, alltid öppet och alltid utsökt.

Oh Domino! What would my life be without you?