Sunday, sweet sunday.

Veckans mest sköna dag är, och kommer för alltid att förbli, söndag. På söndagar kan man med gott samvete ligga i sängen, stirra upp i taket, klappa sig själv försiktigt på axeln och upprepa för sig själv "Detta är jag värd!". Skit samma sen om man inte har gjort någonting nyttigt på hela veckan som gick, på söndag har man rätt att göra ingenting bara tack vare att man har klarat en vecka till av livets jämna plågor. Dock så är inte en vecka en annan vecka lik, hur man än väljer att se på saken. Veckan som gick innehöll lite smått och gott, jobb och sitz, ditt och datt, rusk och rask. Sällan man blir gladare av att begrunda sådant som man inte längre kan ändra på, bättre då att tänka på sådant som man faktiskt kan göra bättre i framtiden. Hur bra man än gör en sak så går det alltid att förbättra, men lättare att se vad man kan förbättra de gånger man faktiskt gör någonting illa. När man väljer att se sanningen i vitögat så är det ändå ganska ofta. Man är ju människa, och Darwin har gett oss alla rätten att fela. Vissa gör det ofta, vissa lyckas leva ett liv där det händer mera sällan. Kul för er. Skulle gärna byta, men då igen skulle jag väl ändå byta tillbaka av ren och skär chock. Hursomhaver, inte ofta man behöver be om ursäkt för sin existens. Eller inte förstår att be om ursäkt för sin existens. Livet är en gåva, men det som sedan händer i livet är sen inte alltid inpaketerat i fina förpackningar. Ibland måste man gräva i en stor hög av skit för att hitta det man söker, må det då vara guld och diamanter eller bara en gnutta hopp. Alla behöver vi olika saker här i livet. Det enda som lämnades kvar i Pandoras ask var hoppet. Vilket betyder att det spelar ingen roll vad som händer här i livet för en människa, för så länge det finns liv finns det hopp. Hoppet kan man leva länge på. Hoppeligen.