Onsdag med mor & far.

Mätt och belåten, välkommen åter. Ingen dålig slogan för en framtida hypotetisk restaurang. Hursomhaver, det sammanfattar lite den situationen jag befinner mig i när jag är här i hemknutarna. Man kommer hem, äter och försvinner igen. Precis som Kevin Costner är jag sen borta med vinden. Där slutar liknelserna oss emellan. Som vikarierande gymnasielärare får man vara med om ett och annat intressant. Idag förtjänade jag mitt arvode genom att sitta och lyssna när bildningsdirektören i min kära hemkommun höll ett föredrag om "Personalpolitik och ledarskap". Han inledde med att visa en bild på en hundvalp, och berättade sedan hur mycket likheter det finns mellan att behandla en hund som att behandla ens personal när man är chef. Precis som på en hund så bör man ibland skrika på sin personal, precis som man ibland klappar sin hund behöver man ibland berömma sin personal och precis som med en hund behöver man lära personalen vissa regler för vad som rätt och fel. Han visste vad han pratade om. Sedan fortsatta han med att berätta om ett personlighetstest som de låter alla som söker jobb i kommunen gå igenom, som då ska beskriva hurudan personlighet man har. Detta visade sig vara intressant, och jag kunde konstatera att jag är mer utåtriktad än jag är inåtvänd. Vilken chock! Livet som vikarie är verkligen ingen dans på rosor vill jag lova.