Vilse i skogen.

Idag var det riktigt nära att jag hamnade att byta tema på bloggen, från "Lost in Europe" till "Vilse i skogen". Som den frilufts människa jag kunde vara så tänkte jag att det var helt på sin plats med en skön liten skogspromenad, nu när man ändå befinner sig i Ljubljana. Tillbaka till mina skogsrötter helt enkelt. Staden är omringad av skog och det finns en vandringsled som då ska erbjuda de stackars stadsborna en liten smak av naturen. Ingen kan väl orka stirra på ett jävla slott dagarna i ända heller? Hur som haver, när jag kom till vandringsledens början fanns det där en stor tavla som beskrev de olika rutterna, svårighetsgrad och uppskattad tid som rutterna tar. Endast på slovenska dock. Eftersom min slovenska är aningen rostig tänkte jag att det är väl bara att följa vägen så kommer man väl fram till sist? Trodde jag...

Efter att ha gått 1h längs massa olika små stigar fick jag till sist konstatera att jag inte hade någon aning om var jag befann mig. Stigen hade blivit mindre och mindre hela tiden och den hade delat sig i två x antal gånger. Eftersom endast det andra könet och sådana med alternativ sexualitet använder sig av kartor i skogen fick jag helt kallt konstatera att jag var vilse, i skogen. Inte första, och knappast heller sista, gången jag förde skam över familjenamnet. Då dök denna filosofiska fråga upp i mitt huvud:

"Jag har ingen aning om var jag är och jag har ingen aning om vart jag ska, vad göra?"

Svaret är lika enkelt som genialiskt, om man inte vet vart man ska och man har ingen om var man är så finns det bara en sak att göra. Fortsätta framåt! Risken fanns förstås att jag för varenda fotsteg kom längre ifrån själva staden och att jag till sist skulle komma fram till någon liten by där de fortfarande tror Slovenien är en del av Jugoslavien. Den risken var verkligen överhängande. Efter ännu 1h av famlande i mörker kom jag dock till sist ur skogen, och döm av ödets ironi, vid ett stall för islands hästar. Islands hästar är nästan det samma på slovenska som på svenska, bör tilläggas.
Stallet var på helt fel sida staden, men när man fick gå längs "27 april vägen" kändes det ändå mödan värt. 27 april är nationell helgdag i Slovenien till minne av den slovenska folk upproret mot Nazisterna 1941. Det vet jag nu.

Förövrigt har jag idag inlett den tredje boken i "Game of Thrones" serien, de är beroendeframkallande.