Karvins modeblogg.

Tänkte faktiskt för en gångs skull skriva om lite annat än OS. Har svårt att tro att den stackare som läser detta faktiskt är ärligt intresserad av mina OS-tankar, 50 % läser för att stavningsgranska det jag skriver (Martin) och den andra 50 % läser för att han känner sig tvingad (Rasmus). Så nu tänker jag skriva av mig om några andra saker som jag funderar på.

Dehär med modebloggar är tydligen nått som kidsen diggar hårt nuförtiden. Personligen så har jag aldrig förstått mig på någonting sådant som mode, har alltid bara dragit på mig någonting ungkarlsskjorta som symboliserar mitt civilstånd, kletat in någonting i håret (oftast för mycket) och sen gett mig ut i vimlet. Att en kvinna lägger ner mycket tid på att välja kläder och sånt före en utekväll är väl ingenting konstigt (ursäkta mig för generaliseringen), det är världens mest naturliga sak. Att en man lägger ned lite tid på att göra sig anständig är det absolut ingenting fel med, det är t.o.m nuförtiden accepterat att smörja in sig med sådant som babyoljor, hudkrämer och liknande. Vackert så, men för en liten bondpojke från Pensala så har nog tyvärr utvecklingen gått lite för snabbt fram.

Idag var jag och lunchade vid Åbo akademi, dagens absoluta höjdpunkt. Jag skiter fullständigt i vad det är för mat, det är inte det som är det viktiga, det viktiga är stämningen i själva matsalen, de många skratten, de många fina ansiktena och lösandet (skapandet) av alla olika sorters världsproblem. Lunch vid ÅA symboliserar för mig livet när det är som bäst. Ibland får man nog faktiskt ställa sig frågan om man alls har ett liv. Men den frågan lämnar jag till en annan blogg någongång i framtiden. Hemska frågor att fundera på. Ställer man sig sådana frågor så känns mitt i allt rakblad otroligt attraktiva. Nästan så man kan få för sig att lyssna på Kent, vilket leder mig till att göra lite gratisreklam för Eirik Ingman, som tydligen säljer Kent biljetter till i sommar. Om man får tro allt som står på Facebook. Vilket jag självfallet gör.

Jag har stora, medfödda, problem med att hålla mig till den berömda "röda tråden" i mina texter, och eftersom jag är för lat att läsa igenom och ändra om det jag har skrivit så blir ofta mina texter aningen svår förstådda, kanske? Men iallafall tillbaka till ämnet mode och varför jag tydligen inte vet någonting om ämnet.

Jag har en mycket god vän, som heter Hannah. Hannah jobbar på Jack&Jones. Idag vid ÅA så började jag säga åt Martin att han kunde starta sin egen modeblogg och där göra reklam för Hannahs Jack&Jones kläder, och på det sättet kanske också förtjäna en liten slant. "Win-Win"-situation, Jack&Jones får reklam, Martin får pengar och läsare, jag får ett gott skratt. Alla vinner. Martin tyckte förstås att det var en otroligt bra ide, och började predika om att han minsann skulle vara modemedveten om han skulle vara uppvuxen i en storstad och inte bry sig om idrott. Tydligen går det inte att vara både idrottare och modemedveten. Nåmen iallafall, när jag har kommit med ett sådant förslag till Martin så förväntade jag mig att någon kanske skulle ha föreslagit följande: "Men du Karvin har ju en blogg, varför börjar inte du blogga om mode?" Skulle ha tagit det som ett indirekt erkännande att jag har en viss stil, jag har fortfarande inte lärt mig vad sarkasm är, det gör man inte före man har kommit in i puberten, typ. Men jaa, tillbaka till min historia. Ingen sade någonting om min blogg och mode, så därför kommer detta vara enda inlägget någonsin som behandlar någonting som ens har det minsta att göra med kläder. Kommer även i fortsättningen att leva glatt ovetandes om vad jag borde ha på mig, och som den lantis jag är, fortsättningsvis kalla folk med stil för bögar och fjollor.

Men en kort redogörelse över vad jag har på mig en dag som denna så vet jag ju att alla dräglar efter, och jag vill ju förstås inte göra någon besviken. Så här följer en redogörelse en kort redogörelse.

Vi börjar förstås nedifrån. På mina illaluktande fötter har jag, suprise suprise, strumpor. De är troligtvis köpta vid Citymarket i rea korg, såndär 3-pack ni vet, och har märket "Puma". Vi fortsätter uppåt. Eftersom långkalsonger är för kängar och sexuellt oliktänkande så har jag idag valt bort dem, -15 är ingenting för en pionjär. Att jag var skrivare hör inte till saken. Efter lite funderande imorse så beslöt jag mig för att bära byxor även idag, och byxorna är tror jag köpta av Elli vid Jim&Jill. Har märket "Diesel", och är ljusa. Troligtvis köpta på 50 %. Undrar om jag vågar bli så snuskig så jag säger vad jag har för boxare på mig idag? Eller är det att gå över gränsen? Nåmen eftersom jag är född på fel sida gränsen och utan moral så kan jag lika gärna påpeka att mina boxare är blå, och har inte en aning om var de är köpta. Kanske de är kvarlämnade här från någon bastukväll. Luktar lite för gott för att vara mina. Har även ett vitt bälte, märke "Esprit".

När vi är klara med den nedre delen så går vi förstås vidare till överkroppen, vissa börjar uppifrån och arbetar sig nedåt, men jag är väl till naturen lite rebellisk så jag gör tvärtom.

Idag har jag valt att bära en fejk lacoste piké. Ja ni hörde rätt, fejk. Troligtvis köpt i Turkiet av en medelålders turk som har lovat på sina föräldrars grav att den är äkta. Blåögd som man är. För att dölja min oäkta piké så har jag hela dagen burit en röd tröja ovanpå som är köpt vid H&M, såg jag just på lappen där bak, tyvärr inte på prislappen, som jag lyckligtvis har kommit ihåg att ta bort.

Som accesoar, orkar inte kolla upp om jag har stavat det rätt, så har jag en klocka. Nuförtiden bör man ju inte klocka för att ha koll på tiden. Nej nej, det är sååååå 90-tals. Så min klocka bär jag förstås för att dra bort uppmärksamheten från mina håriga armar. Får sånt tänker man ju på konstant annars. Klockan är av märket "Cat", och är en gåva av min far, som troligtvis har fått den som en muta på någon affärsresa till Indien. "Här har du min son! Ville bara visa hur otroligt stolt och lycklig jag är över att ha fått en son som dig." Var ungefär vad han troligtvis hade tänkt säga åt mig när han gav den, men han nöjde sig med att tänka just de orden. Måste ju försöka intala mig det iallafall. Det mest troliga är att han har hittat den på gatan någonstans i Bombay, alternativt stått en timme och prutat vid ett stånd för att få ned priset från 1 till 2 euro, och sedan nöjt köpt klockan.

En faders kärlek till sin son mäts som tur är inte i pengar och gåvor. Vilket är tur för min far.

Har även ett halsband på mig, med en symbol hängandes där framme, som är format som en spjutspets ungefär. Silver färgat. Köpt i Venedig faktiskt, av en gatuförsäljare som troligtvis uppehåller sig illegalt i Italien och behöver pengar till knark. Så såg han ut ifall jag minns rätt. Men nuförtiden så måste man väl ha någonting runt halsen, för att inte vara helt ute. Hallåå.

I brist på OS nyheter, och framgångar, att skriva om, så får denna blogg bli helt OS-fri. Nästa gång har ni inte lika tur, Martin&Rasmus.

Förresten kan jag tillägga att man uppmanar på YLE:s OS-blogg att bli Facebook vän med Kaj Kunnas. Så jag har förstått dragit mitt strå till stacken. Gör det också du. Stackaren hade endast 27 FB vänner. Cityräven i Nykarleby har ju t.o.m fler vänner. Tilläggas bör att Kunnas t.o.m har fått vara gäst hos Jay Leno, hur många finlandssvenskar kan skryta med en sån sak? Lägg till Kunnas som kompis nu.