Vilken underbar dag!

Hade redan förberett mig mentalt igår på att detta skulle bli mitt sista OS-inlägg. Vid en förlust igår så skulle allting ha varit över. Efter den natten skulle solen aldrig mera lysa. Åtminstone inte under de fyra följande åren. Men mirakel har en förmåga att äga rum när man som minst anar.

Att kalla gårdagens seger för ett mirakel är förstås att ta i, men i ett OS där precis varje dröm och förhoppning har blivit krossad så är det iallafall ett litet mirakel att vi faktiskt lyckas med någonting. Det finska hockey landslaget är hela nationens angelägenhet, har Selänna sjukt i benet inför en match så värker det lika mycket i mitt ben, och säkert i många andra finländares ben också. Som finländare har vi inte mycket att vara stolta över, men inte heller så mycket att skämmas för. Sådär på rak arm tänker jag räkna upp ett par saker som gör att jag kan känna lite stolthet som finländare:

- VM-guldet 1995. Det hittills enda guldet som vi har lyckats få i ishockey. Finalen spelades på min 7-års dag, och som 7-åring så förstod jag kanske inte riktigt mycket om vad det guldet faktiskt betydde för vårt land, men guldets betydelse har bara ökat eftersom vi sen dess bara har förlorat när det har gällt som mest.

- Mika Häkkinen & Kimi Räikkönen. Även fast jag är allt annat än en motorfantast, för mig innehåller idrott bollar, så är Häkkinens och Räikkönens formel 1 guld någonting som skänker mig en viss stolthet. Kanske just det att någon från lilla Finland kan vara bäst i en av världens dyraste och mest välbevakade sporter.

- Jari Litmanen. En stor orsak till varför man en gång i tiden började med fotboll stavas Jari Litmanen. Det var hans framgångar med Ajax i mitten av 90-talet som lade grund för en hel generation av fotbollsspelare som kommer att se till att Finland snart lyckas kvalificera sig för ett stort mästerskap. Sällan har så många haft endast en person att tacka för så mycket.

- Mannerheim. Kommentaren om Litmanen, att sällan har så många haft endast en person att tacka för så mycket, stämmer ganska bra som beskrivning av Mannerheim också. Kan tyvärr inte så mycket om vår nationalhjälte som jag borde, men tillräckligt mycket för att förstå att utan Mannerheim så skulle mycket se annorlunda ut här i landet idag. Om vi ens skulle vara ett land. Mannerheim vakar över mig & Jimi här i mitt vardagsrum just i detta nu.

- Kekkonen. Kekkonen borde vara president i Finland, även fast han är död. Kekkonen betydde respekt. Har någon ett porträtt av Kekkonen så köper jag gärna. Levde som sagt inte på varken Kekkonens eller Mannerheims tid, men det spelar ingen roll, de ger mig stolthet.

Försöker febrilt att komma på fler saker som gör mig stolt, men det är inte lätt. För jämställdhetens skull så borde jag kanske också nämna någon finländsk kvinna eller kvinnorelaterad sak som gör mig stolt?! Men Tarja Halonen kvalificerar sig inte dit, att vi var det andra landet i världen som införde rösträtt för kvinnor är heller inte någonting som gör mig värst stolt. Hittar heller ingen idrottsprestation sådär på rak arm. Men jag kan ju ärligt säga att jag är stolt över att de finländska (finlandssvenska) kvinnorna är alldeles underbara precis som de är. Det om något är orsak att vara stolt.

Med risk för att bli överfallen av någon radikal feminist.

Nåmen iallafall, ifall vi nu lyckas vinna USA imorgon klockan 22..00. Jag upprepar, imorgon klockan 22.00. Så får jag snart lägga till OS 2010 i Vancouver till listan. Vi hoppas, tror och ber.

Efter att man hade sett Kanada fullkomligt köra över Ryssland med 7-3, så visste man att Finland-Tjeckien skulle bli något av ett sömnpiller. Ett ställningskrig som på karelska näset 1942. Men med en storspelande Kiprusoff i mål så lyckades vi hålla ställningarna och dessutom, med lite tur, få in det förlösande 1-0 målet. Niskala, som ingen förstår vad gör i truppen, skjuter från blå linjen och Hagman får in en liten touch på pucken och den smiter in. Sann poesi. Med två minuter kvar så lägger Filpula pucken i öppet mål och matchen är avgjord. Finland är i semifinal.

Sverige åkte förresten, för den som inte har tillgång till Facebook, aftonbladet.se, tv, tidningar eller någonsomhelst annan kontakt med omvärlden förutom min blogg, ut mot Slovakien imorse med 4-3. It´s just to good to be true.

Damerna spelar förresten bronsmatch ikväll mot Sverige klockan 21.00. För den intresserade. Själv har jag tyvärr träning i Vörå 20.30, så ingen damhockey för mig. Voi reve.

Det kommer ju förresten två medaljer till ikväll, räknar ju kallt med att damlejonen äter upp damkronorna, Manninen i nordisk kombination och damernas stafett lag. Backmomentet i nordisk kombination börjar 20.00, och skidmomentet kommer 23.00. Detta är troligtvis Manninens sista chans att få sin hett efterlängtade individuella OS-medalj, och som den obotliga optimist jag är så tror jag förstås att han tar den. Ett brons till flygkapten Manninen.

Damernas stafettlag, bestående av Muranen, Kuitunen, Roponen och Saarinen, betyder en säker medalj. Även fast det har sett för jävligt ut hittills i OS skidåkningen så tror jag på medalj ikväll. Silver eller brons, troligtvis brons. Stafetten startar också 21.00, så nu blir det svårt för många att välja mellan damhockey och stafett. Jag skulle välja stafett.

Herrarnas stafett, som jag kollade vid Fontana igår, nörd poängen bara rullar in, vanns inte av Finland. Men en 5:e plats får ses som fullt godkänd. Bästa sedan 1988 då det blev brons i Calgary. Mitt selektiva minne har gjort att jag har glömt bort vem som vann.

3.oo inatt så kommer det förresten konståkning, med pärlan Kiira Korpi http://i324.photobucket.com/albums/k323/rockypage/Kiira_Korpi32.jpg. Finns orsaker till varför det löns att vaka också inatt. Men själv lär jag sova gott i min säng hemma i Pensala.

Damhockey finalen startar annars 1.30, och den spelas förstås mellan Kanada och USA, och lär bli en riktig rysare. Men trolig vinnare Kanada.

Har fått lite kritik för att jag gör mina inlägg lite för långa, men om man har mycket att berätta men ingen som vill lyssna så måste man istället skriva ned det i en blogg. Thats life.

På tal om det så har jag på SVT för tillfället på tv, och de visar en repris från nattens skridskoåkning. Ingenting intressant med det, förutom att Sydkorea diskades efter att ha vunnit finalen, och guldet tilldelas istället Kina. Köpt domare någon?

På tal om ingenting så har jag konstaterat att jag har mycket kvar att lära när det kommer till bloggandet. Borde lära mig att lägga upp bilder, och dessutom skulle det vara intressant med en besöksräknare. Borde ta mig i kragen och ta reda på hur jag skall gå tillväga.

Nåväl, nu till residens Ingman & Norrgård och få lite spaka för särskrivningar.

Återkommer.

Förövrigt så ger Lasse Kukkonen och Toni Lydman mig snart en hjärtattack.