Pampas 2010.

Det har aldrig tidigare varit så lätt att hitta en rubrik till ett blogginlägg som nu, självklart så måste man nu skriva en genomgång av Pampas veckan, vilket jag är säker på att nästan varenda bloggskrivande Pampasdeltagare redan har gjort eller alternativt kommer att göra inom en snar framtid. Kommer nog inte att gå något djupare in på detaljer, men tänker som så att det kommer bli roligt att läsa detta inlägg nästa år så jag kan jämföra lite sen, "Pampas 2010 vs. Pampas 2011". När man har uppnått min aktningsvärda ålder på 21 så börjar man naturligt bli lite senil i takt med att brösthåret har börjat bli grått. Men var ålder har sin charm. Förutom att bli 17, som är världens onödigaste ålder. Ungefär som veckodagen Tisdag, innan man började studera, ingen blir glad av att vakna upp på en Tisdag.

Nåväl, Pampas 2010 var utlovat så Pampas 201o it is.

Pampas inleddes för min del med "Så ska det låta" vid Ollis. Har länge haft det som en våt dröm att få höra Eirik Ingman sjunga, så när ryktet nådde mig att så var fallet så fanns det inga andra alternativ än att bege sig dit. Eftersom det var tänkt att bli en kort kväll så anlände vi desto snabbare till Ollis, och var bland dem första att stapla in. Körde genast igång med lite popcornsätande och lite popcornsätarspel. Efter en stund så hade popcornen höjt stämningen rejält och också "Så ska det låta" inleddes. ÅA krossade som väntat Hanken totalt, och jag fick inte heller höra Eirik framföra Robbie Williams "Angels" som jag hade hoppats. Men man kan ju inte få allt här i livet. Fick ju iaf se Fredrik Furu live. Hur häftigt är nu inte det. Resten kvällen förflöt såsom det brukar. En mycket bra kväll.

Vad mer kan jag skriva utan att få sparken? hm... Kvällen avslutades med att jag ledde min gode granne "BadBoy" Kullström hem, och somnade sedan, inte sött kanske, men så nära det nu går iaf.

Väckning på torsdag morgon 6.45, Hälsolära med årskurs 9 i Nykarleby högstadieskola 8.30 stod på schemat. Gick helt suveränt. Fortsatte med lite Hälsolära för 8a, vi skulle prata om beroendeframkallande medel och om faror med alkohol. Kände mig som en lysande förebild, och hoppas att ingen av de deltagande eleverna någonsin efter min föreläsning kommer att ens så mycket som titta åt en öl. Gör som jag säger, inte som jag gör. Skönt att man i alla fall någon gång får chansen att prata om något som man vet, till skillnad mot "Accelerationer" och "Skärningspunkter mellan linjer" som jag annars nu har pratat om i två veckor. Dagen avslutades med en timme Fysik. Klockan ett bar det snabbt iväg tillbaka till Vasa.

Torsdagen till ära så var det "Pre-pampas" sitz på schemat, och precis som ifjol så bestämde jag mig att deltaga på Hankens sitz. Hade förhoppningar om att fjolårets succe skulle upprepas, även fast jag visste att jag inte skulle få höra Martin räppa "Traktor Alban" detta år. Man kan inte få allt.

Jag fick en helt oslagbar bordsplacering. Till höger om mig hade jag en turist från Lojo, rakt framför satt tre finskatalande kokkolabor, som ändå försökte klara sig på svenska så gått det bara gick, förstod nästan allt de sa. Till vänster hade jag en Vasabo. Kändes som att jag hade hamnat i en krigszon.

Sitzen inleddes, tempot skruvades upp, "Mors lilla Olle" sjöngs och feelisen blev på topp. Finns inget mer som jag vågar skriva ner. Festen fortsatte på Fontana och avslutades på en soffa med Harry. Vad är nu bättre än det.

Precis som ifjol så var jag också i år dags funktionär på olympiaden, och klockan 9.00 befann jag mig på Vasa torg. And here we go again. Min uppgift i år blev att bytta ut biljetter mot armband, vilket visade sig vara överraskande roligt. Fick ju träffa precis allihopa som skulle delta på kvällsfesten, redan mitt på dagen, vilket kunde bli ett plus ifall jag inte spände armbandet alltför hårt, men ett minus ifall jag stoppade blodtillförseln hos någon stackare genom att spänna för hårt. Vilket jag på Lördagen fick höra av en stackare att jag tydligen hade gjort. Men som ett gammalt ordspråk från Pensala säger: "Aina ei voi voittaa!"

Fredagen fortsatte med diverse mellanfester och upptåg. Men efter en lång och slitsam arbetsdag så tog krafterna slut, och jag stupade på soffan runt 10 snåret. Utan Snåre. Underbart med ordlekar.

Rise and shine igen på Lördag när några nylänningar insisterade på att jag måste på Silliz, vilket jag gick med på. Tyvärr så tappade jag bort dem vid Vasa torg, sånt händer lätt vet ni när bondpojkar från landet kommer in till storstaden Vasa, så jag fick helt enkelt hitta nya kompisar. Den kompisen hette Lucke, och lördagen spenderades med att kolla gamla Stone Cold Steve Austin matcher från börjat av 90-talet. Helt 10+ start på lördagen.

Dagen fortsatte sedan hit och dit. En försenad frukost blev det på Rax, och sedan fortsatte vi till slottet. Bolton-Manu stod på schemat, och resultat var tillfredsställande för alla oss frälsta. Stabilt. Istället för att stå och köa 2h till Ollis, så blev det att besöka en liten fest, och Pampas avslutades precis som det började med personlig kvalitetstid i min säng.

Det var alltså Pampas 2010. Ett år kvar tills Pampas 2011.