Idag är en bra dag.

Vissa dagar är helt enkelt lite bättre än andra. Idag är just en sådan dag.
Allting började redan i skolan, där den första lektionen för dagen var hälsokunskap. Eftersom jag hela veckan har varit speciallärare så har jag börjat känna mina elever ganska bra, eftersom det är de samma eleverna som jag har haft nu hela veckan. Hälsoläran gick helt prickfritt, inget extra spring, inget extra gnäll, endast hårt arbete från mina kära elever. Vackert så.

Sedan var det tänkt jag skulle ha en håltimme, men så blev inte heller fallet när en lärare ringde och sjukanmälde sig. Så supervikarien Karv fick hoppa in och hålla en lektion i modersmål för en 8:a. Extra lektion=extra pengar.

Sedan fortsatte dagen med lite specialundervisning i samhällslära, men innan jag kunde inleda min undervisning så hamnade jag att tillsammans med en av de andra eleverna att helt enkelt dra ut en elev ur klassrummet med benen före. Det är väl sånt som kallas för god pedagogik. Synd bara att tre stycken riktiga lärare kom emot mig när jag släpade den stackars eleven på golvet. Där låg jobbet och svajade på en skör tråd. Men som vi säger i Pensala, våld löser alla problem.

Dagens sista lektion var historia för Topelius gymnasiets 1:or. Jag hade fått instruktioner om att jag kort skulle presentera inledningen på "Kalla kriget" och sedan se en film om Kennedy. Så blev dock inte fallet. När jag höll på att förbereda mig för lektionen så kom en elev in i klassrummet, kollade upp på mig och såg på mig som jag skulle ha varit en idiot (han verkade vara en riktig människokännare) och frågade: "Ska vi ha te idag? Tu kan ju int kuna naa om hissa tu..." En sådan kommentar var inte direkt vad jag var beredd på att höra, och typen som sade det verkade vara väldigt påläst när det kommer till historia, så jag tänkte för mig själv att nu är det upp till bevis. Han tände tävlingsandan i mig. Så i ren frustration så pratade jag oavbrutet i 70min om tiden från Andra Världskriget fram tills "Kuba-krisen" 1961, plus att vi hamnade några minuter på övertid eftersom varken jag eller eleverna hade kommit på att kolla på klockan. Efteråt så frågade jag av den samma eleven ifall han tyckte att jag var kvalificerad att hålla lektionen, och han svarade att han hade missbedömt mig grovt. Säkert inte första, och garanterat inte sista. Men kul om man någon gång här i livet kan överraska någon positivt också.

Efter skolan var slut för dagen så gick jag triumferande ut från gymnasiet, rak i ryggen med återfådd stolthet. Då kom jag på att kolla på telefonen, och det visade sig att jag hade två missade samtal. Helt kallt så ringde jag förstås upp direkt jag märkte att någon hade ringt, som jag alltid gör. Det första samtalet var från Pre-Print, som ville meddela att mina "Pensala Skola"-skjortor var färdigt tryckta och klara att avhämtas. Skjortorna är beställd med tanke på nästa veckas tisdags sportsitz, med stafettkarnevals tema. Förstås måste man då representera sin hemskola, och i brist på Pensala bor så har jag tvingat en Jeppisbo, en Krombibo, en Kokkolabo och en Lojobo att också representera Pensala, något som jag vet att de alla har drömt om sedan lågstadietiden. Dagen blev bara bättre och bättre.

Det andra samtalet då igen var från stramppen, jag tänkte att nu är ödets minut slagen. Skulle jag få jobb eller skulle jag hamna att arbeta hela sommaren i Albanien som volontär alternativt på någon räv-farm i Pensala. Med en puls 100 slag över det rekommenderade så ringde jag upp, han svarade, vi pratade, vi la på. Resultatet av det samtalet blev att jag nu kan kalla mig bartender Karv hela sommaren! Woooohoooooo!

Tur att Mazdan har en otrolig ljudisolering, annars skulle nog troligtvis män med vita rockar ha kommit ganska snabbt och hämtat mig från högstadie parkeringen.

Dagen fortsatte med lite gym, sen hem och hämta morsans gratis mat, följt av en underbar powernapp. Sedan var det dags för manligheten att få sitt, så jag gick ut och hjälpte min far och min bror att bära in ved från traktor släpet till pannrummet. Alltid bra att man någon gång mellan varven får känna sig som en riktig karl.

Ganska fint när man tänker efter att tre stycken Karvare kan jobba tillsammans för ett gemensamt mål. Lillebror Karv (den talangfulle) ger veden till pappa Karv (den fullärde) som ger veden till storebror Karv (den hopplöse). En syn som en människa högst kan få uppleva en gång per livet, ungefär som ett stjärnfall.

När jag med förnyad manlighet sedan kom in så märkte jag att min kära vän Martin har ringt, och hans ärende var att vi nu har bokat hotell i Jyväskylä till nästa veckas Högskole FM i fotboll som går av stapeln där. En turnering som ÅA Vasa förstås siktar på att vinna.

Detta var då en dag i livet för Thomas Karv. Fortsättning följer.