Längesen sist.

Längesen sist jag skrev någonting här i min blogg, så tänkte nu ta tillfället i akt att skriva ett par rader så den som har hittat hit får veta lite vad jag har hållit på med den senaste tiden.

För två veckor sedan började jag jobba på restaurangen Strampen nere vid hovrättsparken i Vasa. Har nu jobbat där i två veckor och trivs som fisken i vattnet, som bonden i traktorn, som Sprankey i händelsernas centrum osv. Hur kan man inte trivas med ett jobb där man får stå i solen och servera lite någon öl nu som då? Att få ha ett jobb där man får träffa trevligt folk i solsken är få förunnat, så därför så njuter jag av det till fullo. Men sorgligt men sant så kräver mitt jobb ganska mycket tid, vilket gör att jag inte hinner med mycket till fotbollsspelande eller fritidsaktiviteter, men smakar det så kostar det. Så är det nu. Inte för att gnälla, men under de senaste två veckorna har jag fått smaka på hur det känns att arbeta dubbelt, eftersom jag på samma gång har varit lärare i samhällslära och histora vid högstadiet i Nykarleby. En vanlig dag har sett ut såhär: stiga upp klockan 7 i Vasa, köra iväg till Nykarleby och hålla första lektionen 8.30. Slutat vid högstadiet 14.30, kört tillbaka till Vasa, börja på strampen 16-17 tiden och jobba tills 23.30. Sen samma sak dagen efter. Inte för att klaga, man väljer ju själv hur man lever sitt liv. Men om man är van att leva ett slappt liv som studerande så kan det komma som en chock när man mitt i allt jobbar dubbelt. Nåväl, money makes the world go round.

Trivs också väldigt bra som lärare. Tänk att få stå och prata, (alla gillar vi väl att prata?) i 70min om saker som intresserar mig och på samma gång få betalt för det? Sämre liv kan man ha. Det har också varit en otroligt lärorik upplevelse, så har nu också konstaterat att jag gör rätt som läser pedagogik/historia som biämne. Skulle ha ingenting emot att en dag jobba heltid som lärare.

Hamnade i Fredags att låta en klass sluta 25min tidigare. Orsak: De lyckades svara rätt på en fråga som jag var säker på att ingen skulle kunna. Självsäker som jag var så kläcker jag ur mig: "Ifall ni vet varifrån Alexander Stubbs Faffa är så får ni sluta nu!" Första reaktionen: "Vem fan är Alexander Stubb?" Men som från tomma intet så kläcker en elev ur sig: "Esse!". Min reaktion: "Trevlig helg!" Så fick dom sluta. De har en förmåga att kunna överraska en när man minst anar det högstadieeleverna, på gott och ont, men oftast på gott. Undrar förresten om det är pedagogiskt korrekt att göra som jag gjorde, alltså låta en klass sluta tidigare om de svarar rätt på en enda fråga? Ja undrar ja.

Nåväl, vet inte om jag har så mycket annat att komma med för tillfället, finns ju en del roliga historier att berätta både från Strampen och skolan, men sparar de tills framtida blogginlägg.

Ciao.