Måndag kväll, sitter på stationsgatan i vardagsrummet utan någon som helst kontakt med en annan mänsklig själ. Facebook kontakter har ingen själ. Men innan jag bestämde mig för att bli ett emo ikväll så har jag iallafall hunnit uträtta en hel del. Min dag i korthet:
- Blev väckt av gymnasielektor Uffe Sourander som ringde och frågade om jag sover. Snabbtänkt som jag är så svarade jag kyligt "Nee, jag ligger nog bara å drar me." Hoppas nu int han missuppfatta de, de finns sådana som kan missuppfatta en sån kommentar, och är du en sådan så fy skäms. Men iallafall så ville han ha mig som vikarie till topeliusgymnasiet nästa veckas måndag-onsdag, men jag förklarade att jag redan är inbokad som historia lärare i högstadiet på andra sidan de dagarna, men på nått konstigt sätt så blev det till att jag nu ska vara på båda ställena samtidigt?! Undrar nog verkligen hur det ska gå till. Men räknar med att dubbelt arbete också ger dubbel lön... Inte så illa med 45 euro/h... Bra start på dagen.
- Efter att jag hade vaknat till liv så lade jag på min dator för att kolla nattens NHL, och passade även på att kolla hur mycket pengar jag hade att leva för innan studiestödet kommer. Döm av min förvåning när det visade sig att jag hade 475 euro mer på kontot än vad jag hade förväntat... Efter lite brainstorming så kom jag ihåg att farsan hade pratat om att han skulle sälja mitt älskade Yamaha DT till min kusin. Så vad skall jag nu göra på fredagskvällarna i Pensala? Nåväl, 475 euro får väl räknas som lite plåster på såren iallafall. Den mopeden och jag har upplevt mycket tillsammans, både glädje och sorg. Nästan så man blir lite sentimental. Those were the days.
- 11.30 så var det bokat lunchdejt med Herr Fransen, och han var som man kunde vänta sig självklart försenad. Kvinnliga kvarten... Men när herrn väl anlände så blev det att avnjuta en delikat lunch vid ÅA. Dagens bästa stund, som vanligt. Passade även på att förstöra för herr Norrgård, han hade slagit läger vid ett bord med 5 intet ont anande kvinnor. Tror inte kvinnorna själva förstod hur pass nära de var att bli förförda och bortrövade. Inte ens ett tack fick man. Hjälte i det tysta är vad man är. Men troligtvis inte i någon annans värld än i min egen, och knappast ens där. Nåväl, nog flummat.
- Efter en stabil lunch blev det att fördriva dagen med diverse ärenden. Passade på att hälsa på Linnea i hennes nya lägenhet, inte alla som har havsutsikt. Sedan visade det sig vara otroligt svårt att hitta en ledig dator på Åbo Akademi, men skam den som ger sig. Efter en timmes kämpande så hittade jag till sist en ledig dator, jag sprang, slet och hamnade i ett slagsmål med 3 andra. Jag var tydligen inte den enda som var på jakt denna dag... Men efter ett slagsmål som kunde ha slutat precis hursomhelst (bör tilläggas att de andras sammanlagda vikt hamnar någonstans kring 50 snåret, och längden sammanlagt lite över 1m och åldern sammanlagt runt 15), men efter hårda strider så knep jag den åtråvärda datorplatsen. Där fixade jag sedan, som den exemplariska studerande jag är, min "minplan" i god tid före deadlinen. Duktigt Thomas.
- Efter nytta följer nöje, så det blev en kaffe med chefen Micke. Gäller att vara på god fot med chefen innan man börjar jobba, så kanske man kommer undan med fler bommar i sommar. Har på känn det kommer att komma en del av den sorten om jag känner mig själv rätt, vilket jag kanske vid dethär laget borde göra. Sprang på samma gång på några vilsna jeppisbor, som jag förstås tog ansvar för direkt och började visa runt i stan.
- Tillsammans med de kära jeppisborna så gjorde jag diverse ärenden, som att t.ex. skaffa en ny telefon. Min förra telefon har jag haft nu i 18 månader ungefär, efter att jag hade lyckats förstöra den förra en gång när drickat smakade lite för gott och humöret var lite för dåligt. Ingen bra kombination. Men det var helt enkelt dags att byta igen. Som på beställning sprang jag på fröken Tillander i Rewell Center, och tvingade vänligt men bestämt henne att gå till jobbet och sälja mig en telefon. Sagt och gjort. Efter 5mins "försäljande" så var telefonen såld och jag gick ut som en lycklig kund. Väntar fortfarande på att telefon ska sprängas eller bara falla ihop, det gick så att säga lite "för enkelt". När någonting verkar för bra för att vara sant så är det oftast också det.
- Av bara farten så sprang jag sedan förbi herr Åfors på Aukia, och han påpekade att jag nu hade varit dit cirka 40ggr utan så mycket som ens köpa ett par strumpor. Så jag tänkte varför inte köpa en orange piké?! Sagt och gjort. På samma gång fick han pålurat mig ett Moda kort. Fick tydligen pikén 15 % billigare då också. På något sätt så känner jag mig ändå lurad. Men en fin piké var det.
- Efter det så blev det att våldsgästa min vän Rasmus för att skryta om min nya telefon och mobba honom för att han nu måste arbeta. Men när jag hörde att han inte hade behövt göra någonting alls på jobbet och jag inte ens fick av skalet till min telefon så blev det tvärtom. Aldri får man vara glad.
- Från Rasmus for jag sedan hem hem, men först for jag till mitt kära närköp Sale och köpte lite smått och gott, måste ju passa på när man väl har pengar, vilket inte är ofta. Passade på att köpa Pizza ingredienser. För att, suprise suprise, baka en pizza. Sagt och gjort.
- Pizzan blev suverän. Men mat skall inte avnjutas ensam. Hela poängen med en måltid försvinner om den inte avnjuts i sällskap.
- Efter maten blev det igen att bege sig ut till centrum för att våldsgästa den stackars ensamme Lojo ättlingen Harry. Han satt som vanligt ensam och osocial, så jag drog ut honom på en kaffe. Efter det så fanns det inte mycket kvar att göra efter att hälgens misslyckanden var genomgådda (?!)
Så nu är jag hemma och skriver detta. Vem har sagt att det är tråkigt att dagadriva? Det om nått är först stressigt. Nu följer 3 veckor av vikarierande i Nykarleby på dagarna och jobb på stramppen på kvällarna. Money money money.
Annars kan jag också berätta att Vappen 2010 blev riktigt bra. Den firades i goda vänners lag vid Havtornet. Var nära att offra livet för en stol, med Erik "Hasselhoff" Riska räddade livet på mig. Tack Erik, utan dig skulle jag nu vara en liten djävul någonstans djupt nere i avgrunden. ish.
Skönt med sommar och jobb. Det får inte bli för mycket av det goda mina kära vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar