13 aug. 2010

Right on time.

Över två månader sedan min senaste uppdatering, och det lär inte komma någon uppdatering att hänga i julgranen nu heller. Tyvärr. Skulle kunna skriva om jobb relaterade ämnen, skulle kunna skriva om att NIK håller på att spela sig ur division 3, skulle kunna skriva om att studierna snart börjar igen, skulle kunna skriva om Premier League starten på på Lördag och skulle kunna skriva om vad jag har gjort den senaste tiden. Men nej.

Istället kommer jag nu att flumma lite i väntan på att herr Ingman kommer körandes från Vörå och hämtar upp mig för att sedan bege oss och hämta upp en mycket krapulantisk herr Holms, för att sedan ta en runda förbi Sale. Vår resa avslutas sedan hos herr Ingman där det kommer att tillredas en fem stjärnig middag. Eller en mikromåltid. Man vet aldrig.

Fredagen den 13:e är det förresten idag. En oturs dag för den skrockfulle. Men jag undrar, vad skulle kunna vara det värsta som kan hända? United går i konkurs? Jag får sparken? Kickad ur skolan? Någon nära dör? Jag själv får en obotlig sjukdom? Finns mycket som kan hända, mycket som lär hända, men ingenting som tyder på att just någonting illa kommer att hända idag. Men just för att jag skriver det så kommer det garanterat att hända någonting dåligt idag. Men låt det komma, för om två veckor börjar livet på nytt på riktigt. Som jag har väntat, som jag väntar.

Arbetslivet, ett skällsord i mina öron. Vissa trivs med att ha pengar på kontot och ha rutiner i livet, och det förstår jag. Men själv är jag helt tvärtom. Lika glad med lite pengar som med mycket, men värdesätter min fritid och min frihet att komma och gå som jag vill här i livet. Säkerligen kommer det en dag när jag måste börja ta ansvar för det ena och det andra, och jag ser fram emot den dagen och vad allt det medför, men inte än. För mycket kvar att uppleva, för mycket kvar att ångra. Svart på vitt, Jag är inte redo för att jobba 11 månader i året. Känns skönt att vara 22 och ha många år kvar på skolbänken. Men som sagt, alla prioriterar vi olika, finns inget rätt eller fel. Men för mig och i min blogg går resonemanget på detta vis.

Det var lite av det jag hade på hjärtat. Återkommer när jag har blivit mig själv och solen skiner mentalt istället för på riktigt.

Just smile and act.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar