Söndagsterapi.

Denna vecka börjar lida mot sitt slut och det är dags att begrunda över de synder man har gjort sig skyldig till under veckan som gick, men eftersom denna blogg är till för allmänheten så blir det inget biktande här inte. Denna söndag är dock som vilken annan söndag som helst, kroppen mår dåligt, Rasmus är på akuten och man är nöjd över att United vände ett underläge till vinst för 444 gången denna säsong under gårdagens match. Business as usual, som vi säger i Pensala.

Klockan är inte så mycket, så fast man är trött så kan man inte gå och sova. Någonting nyttigt kan man heller inte göra, eftersom man som en god kristen människa måste helga vilodagen, ett av de få budorden som jag har absolut ingenting att invända på. Skulle förresten vara intressant att se hur budorden anno 2011 skulle se ut? Aningen annorlunda har jag på känn. Säkerligen endast jag som anser en sådan sak skulle vara intressant, men alla genier har från början blivit kallade idioter så det kan man leva med. Även fast jag lär få leva med att bli kallad det sistnämnda tills skärselden väntar. På tal om skärselden, där lär det bli fest, de flesta av mina goda vänner lär vara inkvarterade där en bra stund har jag på känn.

Blir annars mer och mer seriöst intresserad av att resa till Egypten. Man lever ju bara en gång, och hur ofta får man en sådan chans som nu att verkligen uppleva någonting värt att minnas. Det som händer där för tillfället kan mycket väl vara vår tids version av "berlinmuren", tänk bara att få stå på Kairos gator och höra att diktatorn Mubarack har flytt landet och lämnat tron. Har fram tills nu inte brytt mig det minsta om vad som händer i Egypten, och inte ens vetat vad deras ledare har haft för namn, men eftersom medierna inte skriver om någonting annat än nordafrika för tillfället så blir man ju mer och mer insatt hela tiden. Min rebelliska ådra har börjat pumpa, och man borde verkligen inte låta den slockna. Men vi alla vet att det är enkelt att skriva och prata stora ord utan att någonting sen i slutändan händer, och detta är just ett sådant fall. Faktumet kvarstår ändå att skulle jag få chansen skulle jag inte tänka två gånger. Vissa chanser kommer bara en gång.