Söndag kväll i Pensala, i byn som aldrig sover. Pensala representerar trygghet, stabilitet och säkerhet. Allt sådant som gör livet lätt. Är det då meningen att livet skall vara lätt?! Alla ser vi ju på livet ur olika perspektiv, vissa söker trygghet till vilken kostnad som helst. Som att trygghet skulle vara det mest ultimata tillståndet som går att uppnå, känslan av att man har allting under kontroll, man är omtyckt, inga fiender, allt är bara bra. För mig är trygghet en plats, inte ett tillstånd. Jag tycker om att komma hem, insvepas av det lugn som finns här. De som lever i ett litet samhälle lever där för att de vill ha trygghet i sina liv, man känner de personer som man möter på vägen, barnen kan vara ute sent på kvällarna utan att föräldrarna behöver vara rädda för att de har blivit rånade, man kan lämna dörren olåst när man går ut för att man vet att inte ens tjuvarna hittar till Pensala och skulle någonting hända vet man att hela byn finns där som stöd. Det är trygghet, det är Pensala. Det är vackert på sitt sätt.
De värderingar man har ändras hela tiden. De värderingar jag hade för 8 år sedan som 14-åring skiljer sig ganska mycket från de värderingar jag har nu. Önskar jag hade skrivit ned allt som hände under tonåren, bara för att kunna jämföra den personen jag var då med den personen jag har blivit idag. Många av de tankar jag hade på den tiden finns säkert kvar än idag, men säkerligen skulle jag skämmas ganska mycket över diverse andra funderingar man hade på den tiden. Tiderna förändras och vi med dem. Säkerligen kommer jag en dag också vilja leva ett liv som känns tryggt, med allt som hör där till. Jag tror dock inte att man kan finna trygghet innan man finner sig själv, och vissa finner den personen snabbare än andra. Alla kan ju inte växa upp i den takt det förväntas av samhället.
Rutiner är roten till allt ont, eller kanske inte allt, men till en stor del i alla fall. Rutiner begränsar din personliga frihet, för tänk, om hela din dag, hela din vecka, hela din månad består av att följa rutiner. Det är klart att det finns rutiner som är bra, äta, träna, sova osv. Men begreppet överlag är ganska hemskt. Då igen finns det de som går dit näsan pekar och tänker så långt som näsan är, men då igen, undrar om inte det kan vara bättre? Impulser och spontanitet, de ni. De bästa saker som händer i livet är oftast oplanerade, för inte kan man väl planera att bli glad? Eller? Jovisst kan man, men om man räknar med att man ska bli glad så blir man oftast bara besviken i slutändan när man märker att det inte alls blev så bra som man ville. Det heter att man bygger upp ett luftslott som blåser bort direkt verkligheten knackar på dörren. Reality hits you hard.
Ett luftslott som aldrig byggs kan heller aldrig blåsa bort. Då kan du heller inte bli besviken. Win-Win. Därför, kära du som läser detta, borde man ibland bara skita i allt och leva i nuet.
Tyvärr tyvärr så är teori och praktik två vitt skilda saker, bara för att man vet hur någonting borde vara så blir det ju enligt Murphys lagar alltid det motsatta. Personligen så vill man leva på ett sätt, fri som en fågel som "Rasmus på luffen", men ändå sitter man och tänker de ena och det andra och planerar det tredje och det fjärde. Till ingen nytta alls, eftersom det inte ändå i slutändan blir som planerar.
Likt förbannat så bygger man domdär jävla luftslotten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar