Verklighetsflykt.

Verklighetsflykt. Det är precis vad jag sysslar med för tillfället. Mitt liv pågår på annan ort än var jag befinner mig för tillfället. Mitt liv finns inte i Pensala, men ändå så befinner jag mig just här. Varför Thomas? Livet passerar förbi medans man tittar på. Nåväl, det är en konst att förena nytta och nöje. Så eftersom jag nu snart har varit duktig i två veckor så tänker jag i alla fall unna mej lite nöje inkommande vecka. Med betoning på "lite".

Orsaken till varför jag sitter hemma i Pensala en vacker, blåsig, dag som denna är precis den orsak som ni alla som följer med bloggen sedan tidigare har förstått. Jag skriver kandi. Kan trösta er med att detta troligtvis är det sista kandi. relaterade inlägget på en stund, eftersom jag har tänkt som så att det ändå som skrivs med detta tangentbord resten av helgen bör vara kandi. relaterat, och hur mycket jag än önskar så hör inte min blogg till kandikällorna. Många ajdektiv passar in på denna blogg, tyvärr så hör inte "vetenskaplig" till ett av dem.

Tanken var att jag idag skulle stiga upp tidigt, skriva x antal sidor innan lunch, skriva x antal sidor till innan eftermiddagskaffet (en av di få traditionerna som mina två, för dagen hemmaarbetande föräldrar, värdesätter. Högre än barnens ekonomiska välbefinnande i alla fall, väntar fortfarande på bidrag från den finlandssvenska "pappa-fonden") och efter kaffet skulle jag senare skriv klart så pass långt att jag skulle få kvällen fri till andra viktiga saker. Alla vet ni ju att nöjesutbudet i Pensala en fredagskväll är någonting utöver det vanliga. Happy hour vid "Pensala ungdomshus" går inte av för hackor. Man kan inte säga att man har upplevt finlandssvensk kultur innan man har upplevt en sådan kväll, för egen del så var det ungefär åtta år sedan sist, men jag menar, aldrig för sent att stifta bekantskap med sin tonårs ådra igen?

För att inte grå håret ska börja växa idag på denna 22-åring så bör jag nu trösta mig själv. Så då väljer jag att tänka tillbaka på och fokusera på onsdagens händelser. Det var en kväll utöver de vanliga kan jag lova. Det var nämligen kvällen för "Uppvärmningssitzen, aka. sportsitz III". Den första sportsitzen blev legendarisk, mycket tack vare en viss "dans" med lite lättare klädsel utförd av två muskulösa män med en anmärkningsvärd hög promillehalt, påstår dom. Sportsitz II blev lite annorlunda för egen del, lite beroende på att jag inte lyckades mäta avståndet mellan min fot och en träbåt tillräckligt bra så att jag inte skulle sparka i den. Det resulterade i en spricka i Replot skolas maskot båt och 2h i skolans slöjdsal. Fortfarande dåligt samvete när jag tänker på den saken.

Så ni förstår att det var inga små förväntningar denna sitz hade att leva upp till, och som vanligt hade jag gjort allting i min makt för att hypa upp den sitz så bra jag bara kunde. Resultatet blev årets största sitz med 160 sålda biljetter. Sportigt var temat, Janek och Martin var toastisar, Joel och Lucke servitörer, vad kunde gå snett?

För att hjälpa folk på traven lite med feelisen så hade jag tagit mig friheten att göra lite bordsplaceringar, någonting som uppskattades av vissa, och lite mindre av andra. För att underlätta situationen så hade Martin räknat fel, vilket gjorde att jag hade gjort bordsplaceringar för fyra långbord istället för sex stycken korta bord, vilket ledde till att gäng bröts av på mitten. Det var beklagligt, och inte så som jag hade planerat. Gör det mig till en idiot och sitz förstörare så må så vara fallet, skulle troligtivs själv ha gått i taket om jag märkte att jag varit dåligt placerad, men i takt med promile halten så brukar man ändå kunna finna sig i situationerna och konstatera att man mår bäst av att göra det bästa av en situationen istället för att sura. Dock vet jag av personlig erfarenhet att det är lättare sagt än gjort. Förlåt dock till er som tycker att jag är en dålig människa för detta.

Alla gör vi våra misstag.

Slutligen kom sitzen igång, men innan dess hade jag fått springa i shorts till siwa, r-kiosken och wasa teater och tigga om växelpengar eftersom jag 2h tidigare inte hade förstått att växla tillräckligt när jag väl var vid banken. Så går det när man växlar med pratglada kassatanter. Ingen skada skedd, men undrar vad de tänkte vid Wasa teater när en ung man utklädd till domare kommer in i shorts och frågar efter växelpengar i mitten av mars. Inte är man riktigt klok.

Sitzen kom igång och det tog inte länge innan det råd en sådan stämning som utsökt påminner om firandet vid Pensala skola efter VM-guldet 1995. Oh good times. Nåväl, allting förlöpte otroligt smärtfritt, endast ett straff utdelas! Aldrig tidigare varit med om liknande, största sitzen under min studietid och alla skötte sig prickfritt. Helt otroligt. Det är sådant som ger en motivation att ordna evenemang.

Efter sitzen så befriade jag mig själv från städtjänst, suprise suprise, och fokuserade istället på att se till att alla tog sig helskinnade till Oliver´s Inn. Hade inför kvällen ordnat en deal med Oliver´s om att alla sportklädda skulle få dricka för en billigare peng, vilket ledde till att 160st sportklädda berusade ungdomar välde in och vände upp och ner på stället. Kände mig som en stolt förälder när jag såg Martin dansa till "Mayhem", man riktigt såg hur glädjen lyste ur hans ögon. Flashback till Pampas 2009.

Suverän kväll som sent ska glömmas. Läs gärna mer om denna kväll på Martins blogg: http://sprankey.blogspot.com/

Ni som läser detta kan omöjligt ha märkt, men jag tog just en 2h lång paus på skrivandet av mitt blogginlägg. Som är det ända som jag för tillfället skriver på. Eftermiddagskaffe med föräldrarna Karv kan vara rätt så märkligt. Denna gång ledde det till att farsan bokade en flygbiljett från århus-köpenhamn-stockholm-östersund. Vette fan hur de gick till. På samma gång så bokade jag också en resa tampere-oslo-århus. Ser ut som att jag ska ut och resa. Till Århus skall jag och hälsa på min favorit malax bo, nämligen Patrik Holms. En resa som har varit planerad länge och som nu kommer bli av. Tar dock en stor risk, eftersom planet ska anlände 11.15 i Oslo, och planet till Århus ska starta 11.50, så en liten försening kommer att göra att jag missar planet och är strandsatt i Oslo ett dygn. Håller för tillfället på att fundera på plan B, tycker man först bokar så det är bekräftat innan man börjar fundera på problemen. Problemen löser sig alltid på ett sätt eller annat.

Mina föräldrar kom också mitt i kafet på att de har en son, och att de hade glömt att fråga ifall den sonen ville komma med till Åre. Lite skämtsamt frågar då min kära far: "Jaa kanske tu kombä mee ti Åre tu å?!" En oseriös fråga som ledde till ett seriöst svar: "Jaanå ifall tu bokar flygi så!" Sagt och gjort, så nu är jag påväg till Åre direkt från Århus. Här händer det grejjer. När andra får ta det lungt efter Pampas veckan så åker jag själv runt hela norden och kommer sedan passligt hem för att få min kandidat avhandling sågad 4.4. Meen, vissa saker i livet är helt enkelt värda att prioritera. Vänner och kärlek två av dessa.

Nu är klockan snart 17.00, och då passar omvärlden på att godkänna en FN-resolution om att stänga Libyens luftrum, utan Kinesiskt eller ryskt veto. Vart är världen påväg? Hu Jintao och Medvedev har helt klart förlorat förståndet när de inte motsätter sig en resolution som uppviglar till folkresning i en diktatur. Vad sänder inte detta ut för signaler åt det kinesiska folket? Snart har vi en repris av "massakern på himmeelska fridens torg 1989", var så säkra. Kineserna har då bara sig själva att skylla.

På samma gång så har Libyens utrikesminister utlöst ett "vapenstillestånd", som rebellerna tydligen bara skrattar åt. På samma gång så uppmanar Libyens varmhjärtade diktator Gaddaffi sina landsmän att fly som hundar till Egypten eller dö. Såna ord värmer väl alla humanistiska själar. Fortsättning lär följa. Nästan så att jag har svårare att hålla mig borta från Aftonbladet nu än jag har från FB. En sida som jag dock har lätt att hålla mig ifrån är word dokumentet "Kandidatavhandling". Fucking hell. Det händer så mycket här i världen nu att jag hinner ju fan inte med någonting.

Har också idag besökt mitt andra hem här i Pensala, Tages verkstad. Mazdan gick som bekant inte igenom besiktningen senast, vilket ledde till att vissa förbättringar blev framtvingade. Tage själv var upptagen, istället hade jag en pratglad est som undersökte bilen. Får konversation var av den mer tysta sorten, Esten: "Mä en puhu ruotsia!", jag: "Mä en tiedä mitään autosta". Känns som att vi hade en riktig connection. Hur som haver. Efter 30min stående som en idiot, enda känslan som jag har när jag står i en verkstad, så blev problemena lösta och nästa gång så borde mazdan gå igenom utan problem. Om inte så anser jag en invasion av Estland vara helt befogad, i alla fall en resolution som förbjuder estländska arbetare att arbeta i Finland. At least.

På tal om världsnyheter. Dagen som jag har väntat lika länge på som min fysiska mognad har tydligen kommit, alltså denna händelse kom snabbare än mognaden som jag fortfarande väntar på. DJ Morkkis, aka. Krombi grisen, Aka. Pimp Daddy Snårkkis, Aka. Mr Fantastic, Aka Rasmus "luktar som en stor" Snåre har skaffat blogg! De ni. Check it out på adressen: http://rasmus.papper.fi/

Den kommer bli läsvärd och värd att följa med, och den lär gå snabbare att läsa igenom än denna blogg iaf.

Färdigt för denna gång, nu är klockan halv sex och dags att i alla fall öppna "kandidatvhandling":s dokumentet. Motivationen är på minus, lusten på noll. Ungefär som för en munk på en bordell. Nåväl.

Förlåt för detta inlägg. Förlåt för att jag stjäl din tid. Förlåt Förlåt Förlåt.

Avslutar med att citera en tavla i vårt kök, tycker den är helt otroligt passande för min sinnesstämning just nu.

DREAM about tomorrow, REMEMBER yesterday, LIVE today.