Konsten att göra sitt bästa.

En flitig vecka bakom sig, en ännu flitigare vecka framför sig. Så ser mitt schema ut. En och en halv månad kvar tills jag landar hemma i Finland, nu gäller det bara att se till att man inte kommer hem tomhänt. Ett diplom i "Small States and European Integration" hägrar, ett diplom som jag troligtvis aldrig kommer att ha någon användning av längre fram i mitt liv, utan det kommer troligtvis bara att samla damm tillsammans med olika diplom från juniorcupen i fotboll och rippiläger.

Det finns ett fint talessätt som lyder: "Du ska göra ditt bästa!" Det är en fras som användas i tid och otid, i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Men hur ofta gör man verkligen sitt bästa?! Inte alltför ofta enligt mig.

Om man verkligen gör sitt bästa, om man verkligen ger precis allt man har att ge, då blir allt som oftast även resultatet bra i slutändan. Det är någonting jag verkligen tror på. Tyvärr så är det alltför sällan man verkligen ger allt man har att ge.

Tänk bara på hur man ser på skolan... Man är glad om man är godkänd och försöker använda minimalt med tid för att uppnå ett godkänt resultat. Minimal ansträngning gjord, långt ifrån att göra ens bästa så att säga. Resultatet blir ju också därtill. Lyckas man mot förmodan ändå att få ett vackert vitsord beror det mera på tur än skickligt anser jag. Även en blind höna kan hitta ett korn.

Det är sällan man verkligen utmanar sig själv. Detta gäller i de flesta tillfällen i livet. Man anser sig veta sina begränsningar och man undviker därför in i det sista att ens pröva att gå över den osynliga linjen som utgör ens begränsning. Den osynliga linjen som man själv har skapat, för ingen annan kan ju säga åt en vad man kan och inte kan.

Tillbaka till min grundtanke. När man gör sitt bästa så blir resultatet oftast bra, inte alltid, men oftast. Tränar man som en idiot, får vara frisk, lever på rätt sätt och gör precis allt i sin makt för att nå sitt mål så då är hälften vunnet. Faller man in på frestelsens väg på vägen mot målet så har man i slutändan inte gjort sitt bästa. Satsar man allt däremot och ändå misslyckas, då kan man i alla fall säga att man försökte och kan gå rakryggad vidare. Stolt över att man försökte.

Det är den som aldrig försökte som ångrar sig i slutändan, eller den som bara gjorde ett halvhjärtat försök. Den som gav allt, gjorde sitt bästa och ändå föll pladask har ingenting att ångra längre fram. Ingenting.

Varför filosofera om att göra sitt bästa? Jo, kom på mig själv under veckan som gick att jag aldrig har satsat så hårt på att skriva en bra essä som jag har gjort denna vecka. Essän skall lämnas in till Storbrittaniens f.d. Kina ambassadör, som numera är professor på mitt universitet, och handlar om EU:s civila räddningsaktioner. Ett område som jag verkligen inte bryr mig om, inte kan någonting om och verkligen inte skulle vilja skriva en uppsats om. Ändå har jag kommit på mig själv att verkligen, verkligen, försöka skriva en bra uppsats. Skriver en rad, inte nöjd, raderar, skriver en rad till, inte nöjd, raderar och så håller det på. Den vanliga studenten Thomas skulle stirra ner på tangentbordet, skriva massa skit och sedan lämna in bedrövelsen utan att tänka desto mera. Förändringarnas vindar blåser i Reykjavik. En talande metafor må jag säga.

Tror det är helt enkelt så att jag bryr mig om vad hon kommer att tycka om min uppsats. Bryr man sig om ens persons åsikt brukar man försöka att göra "sitt bästa" för att den personen ska ha en bra bild av en. Det kan vara allting från en lärare eller chef till en svärmor eller svärfar.

Hur som haver, nu försöker jag göra mitt bästa. Bära eller brista, men jag kan i alla fall lämna in min essä utan att skämmas, vilket var längesen sist.

Om det någonsin har hänt?

Läser som sagt aldrig igenom det jag skriver i vanliga fall, vilket förklarar de ständiga stavfelen, särskrivningarna och bristerna i sats uppbyggnad i denna blogg. Känner helt enkelt ingen nöd att gå igenom vad jag har skrivit en gång till, eftersom jag isåfall troligtvis skulle radera hela skiten. Ögonaböj.

Nog filosoferat för denna kväll. Konstaterade bara att det känns jävligt bra att verkligen försöka göra sig själv rättvisa. För en gångs skull.