Inatt ändrade stora delar av den civiliserade världen sina klockor från sommar- till vintertid. Av någon väldigt underlig anledning så har Islänningarna helt enkelt bestämt sig för att ignorera vad resten av världen gör och behåller istället sommartid (eller vintertid om du så vill) året runt. Detta betyder i klartext att jag nu är en timme närmare Finland än jag var igår, eftersom tidsskillnaden nu är endast två, istället för tre, timmar. Nästan så att jag känner lukten av Sunes mat...
Johnny English blev min räddning igår kväll. Utan honom skulle jag nu må som jag brukar på en söndag, men istället mår jag nu som en prins och har varit produktiv som en myra idag. Tackar för det herr English! Dehär med nyktra veckor är ingen dum ide, borde man sikta på två i rad? Detta inlägg får troligtvis mig att låta som en alkoholist, men må så vara. Det som kan verka som världens enklaste sak för någon kan vara ack så svårt för någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar