Nykarleby, snäppet bättre.

I väntan på mamma Karvs söndagsmat passar jag på att uppdatera denna stackars blogg. Inte så ofta man finner inspiration att skriva något här nuförtiden, känns som att man är lite för upptagen med något som kallas livet. I alla fall är det så som jag väljer att se på saken. Man väljer ju själv vad man tolkar som sanning. Ur en annan synvinkel kan man påstå att jag helt enkelt är för lat, oengagerad och, for crying out loud, trött för att lägga tankar i skrift. Nog om det. Börjar vara typ tre veckor (?) sedan jag senast skrev någonting, och för att göra en kort resumé av vad som har hänt, ifall detta är din enda kanal till kunskap om mitt liv, så har jag sedan senast inte startat någon revolution, inte gjort världen till en bättre plats, inte funnit den heliga gralen, inte blivit en bättre människa och inte skänkt en enda euro till välgörenhet. Sådär ja. Vad jag dock har gjort är att jag har varit en sväng till Budapest, skrivit terminens sista tent, varit med om att arrangera Brobyggarna första årsfest och till på köpet förstört min lever till den grad att jag känner att jag skulle vinna på att byta lever med Charlie Sheen. Winning. Imorgon är det då Vappen. Personligen är jag lika lockad att festa som Prince Albert är att leva ett liv i celibat, men nöden har dock ingen lag. Skulle istället kunna hoppa direkt till första maj och gå på någon allmänt världsförbättrande demonstration. Dedär med solidaritet människor emellan är ingen dum ide.